Det började bra, det fick till och med negativa lilla jag erkänna. Men det har sakta men säkert börjat gå utför. Han pratar knappt med mig, är oftast trött och verkar ibland helt ointresserad av att träffa mig. Sedan kan han plötsligt köra förbi mitt hus på vägen hem, bara för att säga hej och kyssa mig godnatt, innan han fortsätter hem till sig. Stunder av bitande kyla, möter ögonblick av genuin värme. Han verkar sorgsen och stänger mig ute. Men sedan kan han se på mig lyckligt och så skrattar vi tillsammans igen. Men det finns andra saker också, som får både mina vänner och mig själv att ifrågasätta vad fan jag håller på med. För det första har vi egentligen ingenting gemensamt. Han är en föredetta hockey-kille, som inte verkar ha några riktiga intressen utöver poker. Hans dag är förstörd om en Djurgården-match går åt helvete, han läser inte böcker, han lyssnar bara på Metallica och han bor hemma hos sin mamma fortfarande (och är väldigt bekväm med det också). Inte precis något utav det jag vill ha i en kille. Andra saker han gör irriterar mig också. Som att han går in med skorna i vardagsrummet, tar nya handdukar hela tiden, och aldrig hänger upp dem efter användning. Och så det faktum att han inte har vett att skämmas över att hans mamma fortfarande tvättar hans kläder och städar hans rum. Vissa saker gör mig mer ledsen, och får mig att ta distans till honom, på samma sätt som han backar varje gång han tycker jag kommer för nära. Han låter mig aldrig laga mat åt honom (fast han nyfiket öppnar kylskåpet varje gång han är här), lyssnar bara halvt när jag pratar om allt konstnärligt som jag älskar och hans standardsvar på frågan om vi ska ses är alltid "kanske." Fast sedan är det ändå så att han dyker upp här och kryper ner bredvid mig, medans han mumlar att han velat vara med mig hela veckan. Jag är minst sagt förvirrad och splittrad.
- Vad fan finns det att grubbla över? Killen är uppenbarligen inte rätt för dig, och du vet ju att det inte finns en framtid med en sån kille?
- Men han är mitt livs bästa sex. Det måste vara värt något. Det kanske inte betyder något, för sex är bara sex, men det är värt något. Det förtjänar en chans att vara mer.
- Tror du verkligen att det är mer?
- Nej. Men jag önskar att det vore det. Just nu räcker det för att jag ska hålla kvar. Lite till i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar