- Är du i någon relation just nu?
- Nej. Eller, det beror lite på hur man ser det.
- Är det en bra relation?
- Helt hälsosam skulle jag vill inte kalla den...
- Men han gör inte illa dig?
- Nej. Tyvärr.
- Jag tycker inte om när du har relationer där män skadar dig. Jag blir orolig. Jag dömer dig inte, men jag blir orolig.
- Psykologer ska väl ändå inte oroa sig?
- Nej, kanske inte det. Men du måste lova mig att hålla dig borta från... såna där.
- Såna där? Frågar jag och skrattar nästan.
- Ja. Som skär, och bränner, som ger dig blåmärken och stryper dig.
- Så farligt är det inte. Och jag mår inte dåligt av det. Det är ganska vanligt nu för tiden.
- Det är inte vad som ur rent psykologiska aspekter anses vara en stabil relation till sin sexualitet! Utropar hon och sveper sin poncholiknade kofta tätare omkring sig.
Jag rycker på axlarna. Ser ut genom fönstret, på snöovädret över sjön.
- Men vi behöver inte prata mer om det, efter som att det inte är något som pågår längre, eller hur? Frågar hon.
- Precis.
- Nå, den här killen. Har du känslor för honom?
- Nej! Jag svarar instinktivt, ärligt. Nej, vi har inte känslor för varandra. Det skulle aldrig fungera. Det är inte en sån relation.
Nu är det hon som tystnar för en stund. Jag stirrar på någon annan punkt, som vanligt. Försvinner bort i mina egna tankar.
- Men du älskar honom, säger hon plötsligt.
Och jag ser upp från mina funderingar, förvånad, lite överrumplad av att ens höra någon använda ordet "älskar." Men sedan sväljer jag, och möter hennes blick.
- Ja. Ja, jag gör väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar