Efter en helg med för mycket kolhydrater, we are back on track. Eller ja, nästan iaf. Lättrökt lax som befinner sig i ugnen nu. Olivolja, havssalt, peppar. Pressa över lite lime och pensla på sötsur sås. Ha inne tills laxen bara är precis nästan färdig i mitten, äts med sallad (avokado, tomat, romansallad, rödlök).
Dagens session fortsatte på förra veckans tema, tårar för min ena storasyster som inte vill ha någon kontakt med mig. Jag blir lika förvånad varje gång, för jag intalar mig att jag verkligen inte bryr mig. Varför skulle jag bry mig om någon som vaknade upp en dag och kände att hon inte älskade mig längre? Sedan kom vi in på mina intimitetsproblem, självskadebeteende och annat trevligt.
Tänkte bara nämna en sak. Det florerar mycket män här. Och det kan leda till att man tror att jag är en riktig skönhet. Jag har aldrig haft svårt att träffa killar, det är sant. Men det betyder ingenting. Nu har jag inte världens mest fantastiska personlighet heller, och jag skulle ljuga om jag sade att det är det som attraherar dem till mig, och inte det ytliga. Mina vänner förstår inte hur det bara kan dyka upp nya män hela tiden. Och så är det ju inte riktigt. De flockas inte, som de gör runt Chlóe. Men de finns exakt överallt. Jag lovar.
Och jag har nog haft mer misslyckade dejts och besvikelser än alla tjejerna tillsammans. Men det är för att jag ganska ofta ger folk en chans. Det räcker med att jag hittar en charmig sak som jag tänder på. Dock blir det oftast bara en chans. "Känslomässigt kräsen" säger Minnie att jag är. "Och krävande."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar