Demimonde fun-fact: H.P Lovecraft's brevväxling uppskattas uppgå till 87 500 brev, under en 25 års period. Därtill skrev han en mängd publicerade noveller. Vågar knappt tänka på hur mycket han skrev, bara för sig själv.
Idag har jag känt mig allmänt oinspirerad. Hela min värld känns grå. Jag vill känna något. Det där med att vara glad är inte för mig. Obviously. Jävla Watson. Som vanligt vill jag tatuera mig när jag känner såhär. Blöda lite, för något vackert, något bättre, något nytt. Så man vet att man finns. Ord på den hud som ändå inte betyder någonting. Kan någon, någonting, något alls, påminna mig (övertyga mig) om att jag finns?
Varför blir mardrömmar nästan alltid sanna, medans dagdrömmar nöjer sig med att vara luftslott och rosaskimmrande stoft vid horisonten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar