(Nu har det här ingenting egentligen att göra med de familjeproblem som pågår just nu, eller måndagens kontakt med polisen, men ändå, apropå familj, problem, och brott och straff)
Är det inte jättekomiskt, till och med humor på högsta nivå, att min morbror precis avslutat sin juridikutbildning, i fängelset?
Det tyckte iaf jag när mamma stolt proklamerade det under en middag för någon vecka sedan. Jag skrattade hysteriskt, till hennes stora frustration.
- K, han är faktiskt jätteduktig! Sitter hon och skriker medans jag ligger dubbelvikt av skratt.
- Men, du hör väl hur det låter? Får jag ur mig men hon stirrar bara oförstående på mig, med stor irritation.
Jag sneglar på pappa som börjat med disken, och ser att han ler lite grann, så mycket han vågar. Vilket gör mig lättad. Tur att någon förstår.
- Och när ska han använda den? Om 20 år? 30 år? Frågar jag, försöker få henne att se på det hela lite realistiskt.
- Han kommer säkert få komma ut snart, säger hon, nickar lite förstrött för sig själv, som för att intala sig att det är så.
- Han sköt en kille mamma, fortsätter jag (kalla osympatiska jag, som bara måste säga det fast jag inte borde.)
- SÄG INTE SÅ OM DIN MORBROR! Tala inte så om honom, någonsin! Skriker hon och reser sig upp.
Och nu skrattar jag inte, jag bara mumlar något ohörbart, med en ton som ska verka instämmande, går fram och pussar henne på huvudet. Lilla mamma. Och sedan går jag. Men erkänn att det är lite, lite kul?
(Och angående det där med strafftiden, 20-30 år för att ha dödat någon är inte Sverige, såklart. Så alla killar som någonsin sårat mig kan andas ut, jag har inte en galen morbror här i Sverige som kommer att komma ut när som helst, för här har vi ju nästintill ingen strafftid alls, och vifta med vapen i era ansikten. Även om jag tidvis gillar den tanken.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar