Jag tror jag undviker er för att jag försöker undvika mig själv. Jag vet inte riktigt vem jag är när jag inte kan skriva så som jag brukar. När kärleken inte omringar allt. Jag sover mycket, drömmer mardrömmar, fruktansvärda mardrömmar, varje natt. Men jag drömmer om honom också. Vilken ironi eller hur? Att enda sättet, enda stället där jag kan få vara nära honom, är där mardrömmarna också finns.
I torsdags var jag hos mormor, fick Övertalning av Austen, och önskar jag fick gömma mig i dess sidor dom närmaste dagarna. Men jag har 150 sidor facklitteratur om medeltidens litteraturhistoria, en halv roman och en bokanalys som behöver bli gjorda. Efter mormor så mötte jag upp älskade killkompisen Mikey, gick i affärer och åt sushi/yakiniku. Pratade om livet i allmänhet, sådär som man gör med pojkarna, lite avslappnat och härligt ytligt, drack té och bara gladde mig åt hans smilgropar och hans minspel. Just hans ansiktsrörelser, och så små saker som sättet att gå, eller dom olika röstlägena, tryggheten när man känt någon länge och kan allt det där utantill, men ändå ses tillräckligt sällan för att man ska uppskatta det och inte bli hemmablind.
Igår var det skola med min hopplösa klass och min fladdriga lärare, följt av nytt id-kort hos polisen. Min bild blev hemsk. Nej, alltså, på riktigt, hemsk. Jag ser ut som en riktigt sliten ensamstående flerbarnsmamma som har minst tre jobb. Vilket vore okej om jag inte var en ung singeltjej på 20-någonting. Och då var det ändå försök nummer två, på försök nummer ett, såg jag precis ut som jag föreställer mig att mr Rochesters första fru såg ut. Ni vet den psyksjuka som bits och hålls instängd i ett vindsrum i Jane Eyre? Vågade mig dock inte på ett tredje försök, så jag fann mig i mitt öde och gav upp.
Nu ska jag strax iväg till stan. Ska möta upp Chloé, för att leta efter födelsedagspresent till Minnie. Ikväll blir det middag hos födelsedagsflickan med hela gardet, vilket lär bli jättetrevligt, bortsett från att jag inte kan gå med ut efter. Sliten tvåbarnsmamma bild till trots så är jag faktiskt typen som alltid blir leggad, ofta mest för sakens skull, men ändå. Så det lär bli en tidig kväll för mig, men det är kanske lika bra. Önska mig lycka till med presentletandet, känner mig helt oinspirerad och allmänt velig. Helst blir det någon bok, om jag får bestämma. Älskar verkligen att köpa böcker till folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar