Vet inte varför mitt senaste inlägg blev postat först igår, var ju såklart i onsdags som spelningen var. Det var packat med folk och jag var sådär fladdrigt överhypad som bara jag kan vara. Musikern kom också. Tyvärr. Känslomässig huvudvärk deluxe. Vet inte ens hur jag ska beskriva vilken katastrof det var att ha honom där samtidigt som mina vänner. Eller vilket förödande beslut det var att följa med honom hem, eller varför jag drog sju på morgonen medan han fortfarande sov. Eller hur mycket mitt hjärta värkte efter N där i folkmassan mitt i allt det där kindpussandet. Nu har jag precis tagit ett långt bad och lyssnar på Maggio för att dra igång den här tjejhelgen (vilket är precis vad man behöver när man gjort sig av med ännu en pojke). Ikväll ska jag på middag hos Friday med lite flickor, och jag tänkte ta med en flaska av favorit-proseccon för att fira releasen, igen. Hon var så vacker och duktig min kära F!
I övrigt så tänker jag jättemycket på skrivandet just nu. Får ingen ordning på det, ena sekunden har jag tusen saker att berätta och den andra så kommer jag inte på någonting alls. Har olika idéer, som, så fort man tänker på dom för länge, falnar och inte alls går att brinna för som jag vill. Har det där inpräntat i huvudet om att man ska skriva det man kan, och hjärtat vill följa det rådet, men samtidigt så kan man inte skriva ännu en kärlekshistoria. Är så rädd för alla klyschor som det kan innebära, eller förutsägbara händelseförlopp som kanske kommer lyckas smyga sig på en utan att man märker det. Och ska man skriva om kärlek, så måste det vara mer än en kärlekshistoria, det måste vara något som känns i fingertopparna när man skriver, och i andetagen när man läser. Men hur, hur, hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar