Han ber mig ofta att välja ut mitt favoritögonblick. Men hur gör man det, när varje andetag i hans närhet gör mig lycklig? Och nej, det är inte för alltid, men det är här och nu, och det är det vackraste, renaste och mest okomplicerade jag någonsin har haft med någon.
Är det den där stunden i bilen, när jag (i de få stunder då vi inte håller varandra i handen) mjukt smeker hans nacke och har mina fingrar i hans hår? Eller när han håller om mig bakifrån på den där utställningen? Är det när han kysser mig på kinden, och liksom knuffar lite lätt på mig med näsan för att jag ska flytta lite på mig när vi lagar mat? Är det att stå på en brygga och krama honom hårt, hårt, hårt medans han pekar ut stjärnkonstellationer? Är det när vi sitter sida vid sida, på ett café på Söder, med varsin kopp té och småkakor, han med sporten/näringsliv/huvuddelen och jag med kultursidorna, och jag ibland liksom sneglar lite lyckligt på honom, och "tänker herregud vad du är fin," innan jag fortsätter läsa bokrecensioner, eller är det när han lite förstrött kysser min hand eller pussar mig på huvudet när han tar upp sin kopp, eller byter blad? Jag tror nästan att det är när man vaknar en söndagsmorgon i september, av att han rör försiktigt vid dig och mumlar, halvt sovandes, att du är det finaste som finns, och ser det sista sommarljuset strila in mellan gardinerna, och landa på världens vackraste man, som av någon konstig, otrolig, häpnadsväckande anledning, valt att ligga där med just dig.
Resten av min söndag har varit perfekt. Jag träffade F vid 11 när N började jobba och vi gick till ett café på söder och åt en tidig lunch (ceasarsallad och blåbärspaj). Sedan gick vi hem till henne och jag drack kanske fyra koppar té. Sedan tog vi en långpromenad, köpte vita snittblommor och åt glass. Kom hem till henne igen, och drack säkert fyra koppar till, åt ugnsbröd med brie och paprika och pratade ännu mer om människor, livet, musiken, inspiration, driv, framtiden och män. En himla massa män. Fast jag pratade mest om N. Sammanlagt hängde jag med min otroligt ambitiösa, talangfulla, fina vän och livscoach i 9 timmar, innan jag tillslut begav mig hem. Anlände lagom till att trippa hem i ett helt fantastiskt spöregn. Nu lyssnar jag på Patrik Isaksson (de har jobbat ihop så kom att tänka på honom idag, lyssnade jättemycket på honom när jag var yngre, så duktig låtskrivare), har tänt ljus och satt mina blommor i en vas. Nu ska jag inredningsplanera lite, och sedan ta mig ner till videobutiken och handla lite tror jag.
Livet, mina vänner, livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar