att ha en älskling.

Nu ligger man här igen. Med kärlek bredvid sig. Han är så bra mot mig. Allt är inte perfekt, men åh herregud så nära det är. Har nog aldrig varit så nära lycka, som när hans händer, hans läppar och hans hud finns nära. Jag hör hans andetag, hans älskade andetag. Jag ser hur hans skulderblad höjer sig lite, långsamt, för att sedan sjunka ned fort och plötsligt, som om någon gjort illa honom. Hans mörka hår är lockigt, min fina mr Darcy, och här och där ser jag små, små stråk av vitt. Och jag älskar det, vill se mer av det, jag ler vid tanken på att åldras med honom. Fast det är långt dit. För långt, förmodligen. I natt sades mycket vackra saker. Han kysser mig ofta och länge. Försiktigt, intensivt, krävande, avvaktande, kärleksfullt. När vi går på museum så kommer han alltid fram och kramar mig bakifrån, så jag får luta mig tillbaks i världens tryggaste armar. När vi åker bil så ber han mig alltid att sjunga för honom, han håller min hand när vi äter ute, han ser till att jag alltid har tillräckligt med kuddar (han sover med 2, jag sover med 6 stycken), han köper hem min favoritjuice och nu när han sover, och vaknar till ibland, så ler han så nöjt och pussar mig på axeln, drar mig till sig, säger något sött, tar min hand och kysser den mjukt. Och vet ni? Han kallar mig älskling igen.