Ja, så varför skriver jag nästan uteslutande om kärlek? Jag skriver om kärlek, för att när jag läser om kärlek, om kärlek som känns, då sjunker hela min bröstkorg liksom ihop, och jag kniper ihop ögonen, för att det av någon underlig anledning hjälper mig att hämta andan igen, och så ser jag och känner jag hur all kärlek jag någonsin känt flimrar förbi, trehundratusenochåtta bilder på en hundradelssekund, och så måste jag påminna mig själv om att andas igen. Sedan öppnar jag ögonen och ler fast det ser ut som att jag ska börja gråta, och så fortsätter jag läsa. Om kärlek.
Därför skriver jag om kärlek. Och därför tänker jag fortsätta skriva om kärlek. Typ så.
(Nu måste jag bara hitta en karl som älskar att fotografera och kan fånga saker på bild som jag inte lyckas förklara i ord, för jag är bara mänsklig och bilder är inte min grej.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar