- Om du fick vara med mig, om du fick bestämma hur du vill ha det, helt själviskt, utan att bry dig om vad jag känner, eller oroa dig för framtiden, vad vill du ha med mig då? Här och nu i ditt liv, frågar jag och biter ihop, förbereder hjärtat på svaret, fast jag inte vet varför jag frågar.
- Vill du att jag ska svara på den frågan? Säger han allvarligt.
- Ja, svarar jag, och hör hur han drar efter andan.
- Jag vill få ha våra äventyr tillsammans. Jag vill gå på bio med dig, och vara hemma med dig, och laga mat med dig. Jag vill ta våra långa promenader tillsammans. Jag vill åka till nya platser och gå ut och äta middag med dig. Jag vill sova med dig så mycket vi kan, hinner och orkar. Jag vill att du ska vara här när jag är på min fotbollsträning, eller jobbar, eller vad jag nu än gör, och att vi ska äta middag när jag kommer hem. Jag vill att du ska följa med till mina vänner på fester och middagar. Jag vill att vi ska ligga och lyssna på musik. Jag vill ha egentid, fast med dig i närheten. Jag vill ha svettigt sex med dig varje dag. Jag vill få sitta och hålla dig i handen när vi åker bil. Jag vill att du ska träffa min familj och att du ska tycka om dom jättemycket. Jag vill göra inköpslistor och storhandla med dig. Jag vill att alla jag tycker om ska lära känna dig och tycka om dig, och se dig som jag ser dig. Jag vill åka och titta på hus med dig, och stå och prata om vad vi tycker om och inte tycker om. Jag vill ha framtidsvisioner med dig. Jag vill ha helg med dig, och vardag med dig. Jag vill att vi ska ha våra djupa, långa, filosofiska samtal och dricka té. Och jag vill hålla om dig och kyssa dig bakom örat. Jag vill vara trygg med dig och inte såhär rädd för allting.
Och jag är tyst. Lite då och då medans han talat har jag skrattat till, fast med tårar i ögonen, för att han säger allt och ändå ingenting.
- Så, nu fick du ett svar, säger han när jag inte säger något.
- Jag hade nöjt mig med mindre, viskar jag. Jag trodde inte att du skulle svara så utförligt.
- Men nu gjorde jag det.
- Ja. Du gjorde det. Hur kändes det det där då? Att säga allt det där?
- Bra. Antar jag.
- Okej, säger jag då, för jag vet inte vad jag ska göra av mitt hjärta, eller hans heller för den delen, för jag är liksom lyckligast i hela världen och mer ledsen än någonsin på samma gång.
- Jag måste verkligen sova nu K, måndag imorgon, ny vecka och tillbaka till verkligheten...
- Jag vill ju ha allt det där. Jag vill ha allt det där. Med dig. Jag vill ju det, säger jag då äntligen.
- Vill du? Säger han och andas ut.
- Det är ju det enda jag någonsin velat. Jag vill bara får vara med dig, vara en del av ditt liv, och att du ska vara en del av mitt liv.
- Men tänk om du tröttnar på mig då, K? Tänk om allt går åt helvete?
- Då är det så. Då blir det så. Men för varje negativ tanke, så kommer jag ha haft tusen positiva, för jag kommer ha fått ha dig, fått vara med dig.
- Jag är bara så rädd, säger han igen.
- Jag vet, och det gör mig så ledsen, säger jag då. Att du gör såhär mot dig själv. Du gör det mot mig med, men det gör mig mer ledsen att du gör såhär mot dig själv. Hur kan du kasta bort allt det där, förlora mig, för några kansken? För det är allt det är. Kanske, och tänk om. Jag hittade den här fantastiska, underbara mannen, och jag bestämde mig för att äntligen sluta vara rädd, och så vågar inte han vara med mig, och det gör mig så ledsen.
- Jag vet inte vad jag ska göra, säger han, och han låter minst lika uppgiven som jag känner mig.
- Godnatt N, säger jag då.
- Godnatt?
- Ja, du vet inte, och jag vet inte heller.
- Förlåt.
- Jag är inte arg på dig. Jag är arg på mig själv om något. För jag borde vetat bättre än att släppa in dig. Jag kände dig, jag visste vem du var. Att du hittade fel på alla du dejtade. Jag borde förstått att du skulle göra samma sak med oss. Du kommer alltid att leta efter en väg ut, och jag är så jävla dum som gjorde det här ändå. Jag vet inte, jag antar att jag trodde att det skulle bli annorlunda med mig. Att jag var speciell för dig. Men det kommer aldrig att ändras och jag kan inte få dig att sluta vara rädd. Jag vet inte vad jag ska säga längre. Om du känner allt det där för mig, och mår som du gör utan mig, och fortfarande inte ser eller förstår vem jag är och vad vi har, så kan jag inte säga något. Så god natt.
- God natt, K.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar