att vara Kameliaflickan igen.

Måndag och rastlösheten sliter i mig mer än vanligt. Jag har inte gjort något vettigt, mer än att skaffa ett recept på starkare sömntabletter. Dimman, here I come. I övrigt har jag kollat på Gossip Girl, vilket bara ännu mer visar exakt hur uttråkad jag är. Jag var hos min psykolog och konstaterade trött att, fan, nu är jag Kameliaflickan igen. Eller kommer att bli. Jag är exakt den jag var innan N, lika destruktivt livstörstande men känslomässigt avdomnad på samma gång. Och jag orkar inte med mig själv. Jag har en hel hög med skolarbete som ska vara klart innan torsdag, och som jag inte ens har börjat med. Vet inte hur jag ska hinna med det heller. Jag har ingen kreativitet, och inga ambitioner alls idag. Helst av allt så skulle jag klä mig i spets, kavajer och knästrumpor, dricka champagne på någon av Stockholms alla barer, och låtsas att jag är okej. Förälska mig i ytligheten, falla handlöst för det lättsamma. Men det är inte jag, eller hur? Jag är ett komplicerat vrak, som tänker för mycket och som bär sina känslor utanpå, och ingen kommer någonsin orka älska någon som mig, Inte på riktigt. När den här veckan är över, så ska jag köpa vita kamelior och lite nya kläder. Sedan ska jag intala mig själv att jag kommer bli okej.