tisdag 13 december 2011
man måste bära sin sorg i armarna.
För ett år sedan så började jag skriva om kärlek, här. Och då var jag Kameliaflickan, och sedan var det J, och sedan N och J, och sedan bara N. Och nu är jag bara Kameliaflickan igen. Så, ja. Det verkar som den här bloggen är min mest varaktiga relation det här året. Och det är bitterljuvt, att kunna se tillbaka när man märker hur tomt det är i bröstkorgen, och se att ja, precis där lämnade jag en bit av mitt hjärta, och där tog han en, och där emellan någonstans så tappade jag bort en del till. Allt det kan man se, på lite mindre än 300 inlägg, och 365 dagar av mitt liv. Så god natt och grattis, eller något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
... och mitt i natten 'hälsar jag på' här i din kameliavärld och önskar att jag kunde ge dig en kram på riktigt och säga att 'du är ok', 'allt kommer att bli ok'. "Det kan väl inte du veta, du känner ju inte mig, du har ju ingen aning", skulle du kanske säga då. Kanske skulle du till och med bli irriterad. Och det har du ju rätt i. Jag känner ju inte dig på riktigt. Men jag VILL och jag TROR att du kommer att pussla tillbaka ditt hjärta till helt, få må bra, vara lycklig, finna ron och en man som kan ge dig allt du önskar och mer.
SvaraRaderaJag säger inte detta med en 'tycka synd om'-röst, det tror jag inte att du skulle tycka om, utan bara som en medmänsklig 'jag önskar dig allt gott'-hälsning. Kära Kameliaflicka, som skriver så vackert så att klockorna stannar, just dig önskar jag så mycket gott!
Och igen känns det lite läskigt att skicka dig denna hälsning, för det du skriver om är så privat och så in på livet, och återigen hoppas jag att du inte tycker att jag tränger mig på, att jag tycker och tänker för mycket om den Kameliaflicka jag ju inte känner egentligen. Jag hoppas att det känns ok att jag smyger in här och lämnar en kram då och då. Om inte, snälla, säg ifrån så backar jag. Du behöver heller inte känna att du skall svara på mina hälsningar, om du inte vill. Jag tassar försiktigt och kravlöst här hos dig.
Kramar till dig,
Helena