Jag kan inte sova på nätterna. Just nu är det värre än någonsin. Min sista tanke innan jag går och lägger mig brukar vara N. Att han håller om mig, pussar mig bakom örat, och att jag är trygg. Och nu kan jag inte sova. För jag kan inte tänka på en trygghet som inte finns där längre. Han är ganska okej nu. Han sörjde ungefär en vecka och nu är han klar. Jag däremot, har knappt börjat förstå vad som hänt.
Jag skulle göra vad som helst bara för att få höra honom säga att han saknar mig igen. Jag vet inte hur jag ska hålla mig borta från honom. Hur jag ska fullfölja det här. Jag var så nära det, igen. Lyckan. Så nära ett liv där man äntligen kan somna tryggt, och vakna hoppfull. Jag vet inte var jag är nu, eller hur jag ska ta mig härifrån.
I resten av Sverige är det jul, jag lever på pepparkakor, julmust, och vörtbröd med julskinka för att på något sätt komma i julstämning. Men icke. Jag slår in paket och konstaterar trött att snart måste jag åka och storhandla inför den 25 och min amerikanska jul. Men jag lyssnar inte på julmusik, för sist den spellistan var på så var jag hemma hos honom och vi kysstes och skrattade och pratade om vilken fin vinter vi skulle ha tillsammans. Och jag är glad att det inte snöar på riktigt än. Snö utan N kommer göra ont i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar