du vet den där känslan jag har, när jag vaknar mitt i natten och ser dig där? den vill jag ha varje dag, var du än är.

Sms-konversation, som ledde till tidigare nämnda samtal.

N: Jag kan inte låta bli att tänka på dig...
K: You're the one that I want - Julia and Angus Stone.

N: Jag försökte ringa nyss.
K: Jo, jag vet.
N: Förlåt, jag glömde bort att du inte vill att jag ska ringa.
K: Vad vill du att jag ska göra? På riktigt. Och säg inte att jag ska dejta andra eller göra vad jag vill.

N: Kan jag ringa dig?
K: Nej.
N: Kan du ringa mig?
K: Nej.
N: Är du upptagen?
K: Ja.
N: Jag förstår, tror jag...
K: Vad förstår du, älskade N?
N: Att du är "upptagen".
K: Haha, ok.
N: Ok...

K: När går du och lägger dig?
N: Om en timme. Kan du ringa mig då?
K: Tror inte det, får se.
N: Ok.
K: Varför ska jag ringa?
N: För.
N: Att.
K: Det är inte ett riktigt svar.

N: För att jag saknar din röst.
N: För att jag vill säga godnatt innan jag går och lägger mig.
N: För att du är K.
K: Jag är bara ännu en tjej du dejtat som det inte fungerat med.
N: Är du?
K: Ja. På papper.
N: Du är mer än så.
K: Vad fan är jag då? Är det någon som ens vet vad du verkligen känner för mig? Nej, precis.

N: Du är den som jag tänker på mest, den som jag lyssnar till mest, och den som jag vill kyssa bakom örat. Du är den jag vill berätta saker till, den som jag vill gå långa promenader filosoferandes med och kyssa. Du är den som tycker om mig för den jag är, den som vill gå framåt fast det är svårt, och den som vill att vi andas. Jag blundar, ser oss andas varandra, ser hur vi förbättrar varandra och andra, och hur vi förverkligar våra drömmar. Det är bara en glimt, jag vet, men jag tycker den är fin och jag önskade att jag vågade berätta den för alla. Men tänk om den misslyckas och inte är sann? Då sviker jag alla i min omgivning, och dig. Då är det lättare att tycka synd om mig själv och låtsas som att ödet löser hela mitt liv åt mig.



Och då, då ringer man upp fast man inte borde.