Igår hade jag ett otroligt jobbigt samtal med N. Som kändes mycket mer än det egentliga avslutet. Som gjorde att jag inte alls förstod hur jag skulle kunna ta mig upp ur sängen, gå till jobbet och möta världen. Som gör att jag bara vill sova tills det inte känns svårt längre. Men det går ju inte. Istället panikmessar jag en vän, jobbar, och möter sedan upp Julina för té och ciabattas med mozzarella, tomater och prosciotto till middag. Pratar och har nära till tårarna. För att annars så kommer man åka hem och gå sönder ännu mer.
Imorgon jobbar jag, och sedan är jag ledig i två veckor. Behöver det verkligen just nu. I övrigt så spenderar jag alldeles för mycket pengar, köper massvis med nytt smink från Make up Store, vackra ringar, kläder och böcker. Imorgon ska jag klippa mig igen, fast det var knappt en månad sedan jag var där. Försöker febrilt och desperat att älska mig själv, fast det är så, så svårt när den man vill ge sitt hjärta till, säger nej, det var inte alls det jag önskade mig i julklapp.
Så jag köper sånt som ska göra mig fin utanpå, fast jag känner mig så trasig inuti, och jag tar långa bad, för att ensamheten är alldeles för kall, och sedan ligger jag i min stora säng, med handen på hjärtat, i försök att få det att slå jämna slag, men det verkar ha glömt bort hur man gör. Och när jag gråter i sömnen, för det är bara då jag gråter på riktigt, så mumlar jag oroligt att jag aldrig kommer vara bra nog, frågar mig själv hur jag kunde vara dum nog att tro på att jag faktiskt skulle få vara så lycklig, och viskar att det aldrig någonsin kommer bli vi igen, aldrig, aldrig mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar