ännu en storstadskväll när hjärtat inte kan stillas, så jag höjer volymen och låtsas att jag inte hör att det slår för fort.

Igår var det Chloés avskedsmiddag med tapas hos och F och P. Efter några glas vino åkte vi in till Söder för ett snabbt besök på stammisbaren i form av whiskey sour och fireball, innan vi åkte till Obaren där vi fastnade. Jag lokaliserade en söt kille som såg allmänt söder och konstnärlig ut, så vi pratade musik (för det är klart att han var musiker) och textskrivande, och så kysstes vi lite också bland den mörka trängseln. Googlade honom nyss, och han har både medverkat i melodifestivalen när han var yngre och är son till någon filmregissör. Jahapp liksom. Men, eftersom att jag är nybliven singel med storhetsvansinne så kunde jag såklart inte nöja mig med det här. Så jag hittade en till, fast vid nedre baren. Han hade dock inte åstadkommit något annat än att han varit stjärtmodell för någon gammal H&M jeanskampanj. Vilket var lite sorgligt, och hade jag vetat det innan jag satte mig i en taxi ut till Hammarby sjöstad, så hade jag inte multitaskat inne på O, utan fokuserat helt på den där underbart intelligent känsliga förstnämnda människan. När stället var en kvart från stängning, gick jag upp till övre baren, efter att jag och stjärtpojken bestämt oss för att dra iväg och ta ett sista glas på East. Jag skulle bara säga hej då till tjejerna och hittade musikern där.

- Jag trodde du hade gått? Stakade jag fram och tittade nervöst mot trappan, rädd för att ragget från nedre baren skulle komma upp.
- Jag hade det. Men sedan tänkte jag att liksom... hur ofta träffar man en tjej som dig? Så jag slogs i princip med vakterna för att de skulle släppa in mig. Dom sa att jag har 5 minuter på mig, och är jag inte ute då så kommer jag inte bli insläppt här igen på ett bra tag. Så jag undrar... asså det kanske är dumt, men jag undrar om du vill följa med mig?
- Jag är vid en konstig plats i mitt liv just nu, jag kommer inte ligga med dig. Du verkar jättebra, och jag lär gärna känna dig, tar en fika och pratar musik, men vi är nog bättre som vänner.
- Ja men alltså du kan sova på soffan om du vill. Jag vill bara... ha mer tid med dig, bara få prata mer med dig, säger han och tittar på mig, världens blåaste ögon genom en mörk lugg. Det var dumt av mig, säger han sedan och tittar ner.
- Inte idag bara, jag kan inte, säger jag och kysser honom igen, innan han rycker på axlarna och går igen.

Och efter det, efter det så springer jag ner och åker hem med någon jävla stjärtmodell som är en av de mest ointressanta personerna jag någonsin träffat. Vilket jag spenderar två timmar med att informera honom om, innan jag klär på mig och tar mig hem. Springer på min storasysters pojkvän fem på morgonen i Slussen och försöker förgäves förklara var jag har varit. Sedan åker jag äntligen hem, och somnar med tanken att nu, nu är jag fan singel. Och allting är exakt sådär ytligt rörigt som det brukar vara, och männen kommer vara sådär tröttsamt många, och kanske är det faktiskt över på riktigt mellan mig och N.