Åh mina älskade. Jag önskar att jag kunde säga att jag har en fantastisk jul, för det borde jag ha, äter all den där maten och får finaste paketen (dyra parfymer, fantastiska böcker, smink och kulturarvskortet för 2012, underbara doftljus osv) men hjärtat är så förkrossande tomt. Och när jag säger att jag saknar honom så otroligt mycket så säger han inte samma sak tillbaka. Jag känner så mycket kärlek för alla vackra människor som är en del av mitt liv. Jag trodde bara att saker och ting skulle vara annorlunda i år. Att vi skulle vara varandras och att jag skulle känna kärlek i varje andetag istället för sorg. Vaknade upp igår med de förbannade hjärtkramperna, den svåra sorten som gör att jag knappt kan stå upp. Och de förföljer mig idag också.
Just nu har jag botten till min chocolate fudge cake i ugnen, pajskalet till min pecan pie som står och svalnar, likaså dess fyllning. Snart byter de plats och jag ska göra själva fudgen till den förstnämnda. Sitter filmiskt och äter smet i skrivande stund (eller ja, ni förstår vad jag menar.) Sedan ska jag hem till föräldrarna med dessa två efterrätter, samt min sweet potatoe pie som jag gjorde i fredags, och göra rent kalkonen, tillaga fyllningen. Klappa in i salt, peppar, och timjan. Skala potatis och brysselkål. Koka, steka, ösa, hacka. Göra sås. Och så vidare. Jag gör det utan glädje i år, snarare maniskt, med en stark längtan efter att få ta ännu mer tabletter och sova bort allt. Tack gode gud för tyskland i mellandagarna. Sedan behöver jag bara ta mig igenom nyår och så är man klar för i år. Hur man nu ska få hjärtat att förstå att det är 2012 och att det verkligen är över, över, över.
Men jag hoppas, med hela mitt brustna lilla hjärta, att ni har haft en fin jul. All kärlek till er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar