Musikern är en sån som gillar att ha hatt på sig. Han är en nervös och rastlös själ som man inte får hålla för hårt, och som bara låter sitt fjärilsinne landa om det är på någons hud. Som spelar pianostycken på min arm eller min rygg, sitter och läser Tranströmer i min säng, och reciterar dikter för mig när jag ska sova. Som mumlar och gör små nöjda läten mellan kyssarna. Som blir nervös när jag skrattar hela tiden, spelar för en stor publik med lätthet, men tar taxi överallt för att han har torgskräck, och som är otroligt rädd för att dö.
- Jag är inte så bra på det där med dagsljus, säger jag när han ber mig att stanna för tolfte gången.
- Jag kan dra ned alla persiennerna, i alla rum, och tända massor med ljus imorgon, och så kan vi låtsas att det är kväll hela dagen, säger han då, allvarligt lekfull.
Och just därför, så kysser jag honom fast jag inte borde, och låter honom landa lite på min hud, i alla fall för en liten stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar