Hur fin är inte du egentligen?
En väldigt lång dag, med växtskola, solskensmys och fika på Zetas trädgårdshandel, och sedan ut på Djurgården för en promenad vid vattnet och lite trädlära. Hem till N, lagat mat och tittat på film. Och bara tyckt om varandra så så mycket. Blev precis hemkörd, är jättetrött och ska sova så fint i min egen säng nu. Hur mycket jag än ser i N, hur glad jag än är med honom, så är jag inte riktigt redo att gå vidare helt och hållet med någon. Jag är ju faktiskt kär i J, trots allt. Dock har jag insett att jag behöver så väldigt mycket kärlek, och med N är jag sedd, uppskattad, omtyckt. Och jag tycker egentligen att han är bland det finaste som finns. Han är en av de bästa människor, och definitivt en av de bästa männen jag någonsin träffat. Men jag behöver ta det lite långsamt. Hoppas, hoppas, hoppas att han har tålamod nog att vara kvar. För idag har jag bara varit mig själv, och känt mig så otroligt bra. Han säger de vackraste saker, och ser på mig så innerligt. Idag har det sagts och gjorts så mycket fantastiskt fint, men dem ska jag behålla för mig själv. Som små bitar av en dröm, jag vill fortsätta återuppleva, utan att de tappar smak eller färg. Underbar dag, med en helt underbar man, som jag är så tacksam för att ha i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar