Åh vilken helg! Lördagens middag blev sen, vid ett hade vi inte ens betalat notan än. Jag började kvällen med en whiskey sour som var sådär syrlig som jag vill att dom ska vara, och med perfekt balanserad bourbon. Bartendrar har en tendens att snåla på whiskeyn och göra mina sours alldeles för söta. Jag åt hummersoppa, följt av perfekt rosaröd oxfilé och en helt otrolig varm äppelpaj med vaniljglass som blev allt annat än ordinär tack vare spegeln av bubblande het kolasås den serverades på. Två koppar té fick avsluta den kalla kvällen som var fantastiskt trevlig och fylld av intressanta samtal med nya människor. I sällskapet fanns orkesternördar (cello, viola, orgel), en författare, en fysiker, flera lingvister, en operasångerska och jag. Att diskutera skrivande genom att använda Dostojevskij och Hemingway som exempel, allt medan sidodiskussionen är Strindberg vs Söderberg (vilket sedan ledde in på diskussionen Gregorius vs Doktor Glas), samtidigt som jag smuttar på min favoritdrink är verkligen min ultimata lördagskväll. Jag är inte alls van vid att få prata om mina favoritämnen, och blir så lycklig när jag väl hamnar i sådana sammanhang.
Igår var jag hos Minnie på födelsefirande med släkten, och hon hade gjort en fantastiskt, underbart, makalös boeuf bourguignon, som vi avnjöt med ris och rödvin. Fanns inte ens en liten grönsaksbit kvar när vi var klara. Jag diskuterade både arbetsprover/skrivandet med hennes styvmamma som är skådespelerska och som jag tänkte använda som referens, samt musiken med hennes pappa som är inom musikbranschen och snabbt bannade mig för att jag inte lagt min musik hos ett förlag och genast lovade att hjälpa mig fylla i alla nödvändiga papper och ringa rätt personer. Älskar hennes familj, båda sidorna av den, och jag är ett ständigt återkommande inslag på alla släktträffar. Efter det blev det kladdkaka med grädde, och när släkten droppat av städade vi undan och kollade på film. Söndagar borde alltid innehålla långkok och deckare tycker jag.
Idag har jag inte gjort en enda nyttig sak alls, tänkte däremot städa och laga lite mat nu. Tända ljus, läsa lite och ha egentid innan nästa vecka (är ju alltid ledig måndagar också) kommer igång. Jag hoppas ni har haft en fin helg. Själv befarar jag att jag kommer att vara rejält överviktig innan hjärtat hunnit läka så som jag tröstäter ihjäl mig. Att Tintin försett mig med ett lager av delicatobollar gör liksom inte saken bättre.
måndag 6 februari 2012
lördag 4 februari 2012
jag undrar hur många mäns andetag, jag kommer haft på min hud, innan allt känns bra. för just nu känns ju bara du, fast jag får tänka på det en annan dag. idag är en dag utan dig.
Födelsedagsbarnet lyckades på något mirakulöst sätt övertyga människan om att dyka upp, och jag måste säga att det gick över förväntan. Kunde nästan slappna av, körde både mellansnack och fick med ett scenspråk som inte var allt för oproffsigt. Fick en hel hög med komplimanger från alla håll och kanter, och fick lite tårar också, så det måste ju kvalificeras som mer än godkänt? Hon fick i alla fall sin favorit parfym, Miss Dior Cherie, och det förekom både salsatåg, och några suspekta försök till crumping. Det var dock fruktansvärt kallt, och orkade inte alls gå vidare när stället stängde vid ett, så då stuvade jag in mig själv och förstärkare m.m i en taxi och åkte hem till Tintins nackpussar.
Nu har jag bytt ut gårdagen vita klänning med fint fall och små diskreta prickar, till en mörkblåa historia med vita små stjärnor på som svajar när man går. Tänkte köra partyklackarna igen, och ska strax bege mig till Södra Teatern för en fördrink, sedan har vi bord på en båt, och tanken är att vi ska sluta på Laveau efter det men vi får se hur länge jag orkar. Är rätt så trött idag. Ännu en dag med restaurangmat känns bra. Nehej ni nu får jag allt upp och hoppa tror jag. Det är minus 16 grader och alldeles för kallt för äventyr, men det är lördag och i hjärtat är det tomt, tomt, tomt. Nu tänker jag fylla det med Stockholm och främlingar.
fredag 3 februari 2012
TGIF
Åh jag blir så trött. Skulle ha spelat på Angelicas fest ikväll, är en middag på en hyrd restaurang i Saltsjöbaden för ungefär 60 personer, och det skulle varit min mjukstart med mitt egna material. Men det är klart att min opålitliga, ångestfyllda, stressade gitarrist får kalla fötter såhär tre timmar innan genrep. Väldigt typiskt honom. Note to self; måste, måste, måste hitta professionella musiker att jobba med under våren. Kan inte låta den här människan diktera ifall jag spelar eller inte. I denna stund ångrar jag mer än någonsin att jag var tvungen att inleda ngt med A, musikern, och fullständigt hångla bort mina chanser till ett vettigt inspirerande samarbete.
Men ska verkligen försöka släppa det nu. Ska föna håret och sätta på mig favoritklänningen, favoritklackarna, favoritkavajen och favoritsmyckena. Göra en mojito, sjunga med i Sara Bareilles-låtar och vara lycklig ändå. Sen kör vi helg med allt vad det innebär*, och spenderar alla pengar jag har kvar just nu så får nästa vecka lösa sig på något vis.
Så bara att plocka ur mic och sladd ur väskan och ställa tillbaka gitarrfodralet med andra ord. Måla läpparna röda och hoppas på det bästa.
*födelsedagsfirandex3, middagar ute, vin i mängder, sovmorgon och filmer i soffan, dagsfika, skridskor med guddottern, nattsamtal och klubbar på söder.
Men ska verkligen försöka släppa det nu. Ska föna håret och sätta på mig favoritklänningen, favoritklackarna, favoritkavajen och favoritsmyckena. Göra en mojito, sjunga med i Sara Bareilles-låtar och vara lycklig ändå. Sen kör vi helg med allt vad det innebär*, och spenderar alla pengar jag har kvar just nu så får nästa vecka lösa sig på något vis.
Så bara att plocka ur mic och sladd ur väskan och ställa tillbaka gitarrfodralet med andra ord. Måla läpparna röda och hoppas på det bästa.
*födelsedagsfirandex3, middagar ute, vin i mängder, sovmorgon och filmer i soffan, dagsfika, skridskor med guddottern, nattsamtal och klubbar på söder.
bitvis.
Nu är jag här igen. Tittat på Artificial Intelligence och gråtit, gråtit. Så skönt. Behöver verkligen gråta. Kanske vill jag har barn, längtar efter det så hjärtat värker, för att då kommer jag att få älska någon med allt jag har och är. Och någon kommer att behöva mig och älska mig tillbaka. Jag kommer få göra någon trygg och glad. Hur mycket jag än längtar efter att bli älskad, så tror jag att jag är i mer behov av att faktiskt få älska. Tänk. Att få älska någon varje dag som faktiskt vill bli älskad.
Men jag ser fram emot helgen, det gör jag. Det finns massor av händelser, platser och människor att försvinna in i.
Jag undrar vad han gör just nu. Och hur han mår. Vem han är när han inte är min. Och samtidigt är jag livrädd inför tanken, och vågar inte alls veta sånt som kanske gör ännu mer ont.
/
T: Du vet det där du skrev om mig och din nacke? När du undrade hur många gånger jag har rört, smekt, vilat handen mot, eller kysst den? Det var fint. Men. Jag vet inte hur jag ska tolka det.
K: Nej. Vad är det du menar nu? Snälla mena ingenting.
T: Jag menar ingenting alls. Jag undrar bara om du skrev så för att du tycker om det eller för att du inte gör det.
K: Om du inte menar någonting så tycker jag om det, annars gör jag inte det.
/
Och ja. Jag vet, okej? Jag vet att jag inte borde låta honom, och att det kommer bli trassligt om jag låter det gå för långt. Men jag ska, jag lovar. Jag ska reda ut det. Han gör mig bara så lugn. Det har han alltid gjort. På jobbet slappnar jag av om jag vet att han är där, även om jag inte ser honom på hela dagen, på en gata mitt i natten när hela min värld går sönder och jag går itu, så stillar han allt med sitt stabila sätt, och hemma i soffan kan han få all min tärande oro, till något rofyllt och sömnigt. Med ett sms kan han göra mig trygg, för att det finns någon därute som tänker på mig, som bryr sig om mig. Och just därför borde jag egentligen inte låta honom. Men jag gör det såklart ändå.
Och sen kommer jag hit. Till er. Och saknar N tills jag knappt kan andas. För var ska jag annars göra det? Under mina mysiga fikastunder, eller högljudda middagar? På stammisbaren eller ett dansgolv klockan halv tre på natten? Nej, bara här får jag sakna honom, bara med er. Jag kan inte låta honom få mer plats i mitt liv, när han valt att lämna det. Om jag gör det, om jag gråter över honom och inte över vackra sånger, fina sms, sorgliga filmer och annat som känns, då kommer jag gå under helt. Och då kanske jag inte hittar tillbaka till livet, för det är så jävla mycket enklare att bara ge upp.
Men jag vet. Jag vet att jag inte borde låta honom. Men ibland (väldigt ofta) så känner jag mig bara så fruktansvärt ensam. Så oerhört, genomträngande, hjärtskärande ensam.
Men jag ser fram emot helgen, det gör jag. Det finns massor av händelser, platser och människor att försvinna in i.
Jag undrar vad han gör just nu. Och hur han mår. Vem han är när han inte är min. Och samtidigt är jag livrädd inför tanken, och vågar inte alls veta sånt som kanske gör ännu mer ont.
/
T: Du vet det där du skrev om mig och din nacke? När du undrade hur många gånger jag har rört, smekt, vilat handen mot, eller kysst den? Det var fint. Men. Jag vet inte hur jag ska tolka det.
K: Nej. Vad är det du menar nu? Snälla mena ingenting.
T: Jag menar ingenting alls. Jag undrar bara om du skrev så för att du tycker om det eller för att du inte gör det.
K: Om du inte menar någonting så tycker jag om det, annars gör jag inte det.
/
Och ja. Jag vet, okej? Jag vet att jag inte borde låta honom, och att det kommer bli trassligt om jag låter det gå för långt. Men jag ska, jag lovar. Jag ska reda ut det. Han gör mig bara så lugn. Det har han alltid gjort. På jobbet slappnar jag av om jag vet att han är där, även om jag inte ser honom på hela dagen, på en gata mitt i natten när hela min värld går sönder och jag går itu, så stillar han allt med sitt stabila sätt, och hemma i soffan kan han få all min tärande oro, till något rofyllt och sömnigt. Med ett sms kan han göra mig trygg, för att det finns någon därute som tänker på mig, som bryr sig om mig. Och just därför borde jag egentligen inte låta honom. Men jag gör det såklart ändå.
Och sen kommer jag hit. Till er. Och saknar N tills jag knappt kan andas. För var ska jag annars göra det? Under mina mysiga fikastunder, eller högljudda middagar? På stammisbaren eller ett dansgolv klockan halv tre på natten? Nej, bara här får jag sakna honom, bara med er. Jag kan inte låta honom få mer plats i mitt liv, när han valt att lämna det. Om jag gör det, om jag gråter över honom och inte över vackra sånger, fina sms, sorgliga filmer och annat som känns, då kommer jag gå under helt. Och då kanske jag inte hittar tillbaka till livet, för det är så jävla mycket enklare att bara ge upp.
Men jag vet. Jag vet att jag inte borde låta honom. Men ibland (väldigt ofta) så känner jag mig bara så fruktansvärt ensam. Så oerhört, genomträngande, hjärtskärande ensam.
torsdag 2 februari 2012
one small step for mankind is a giant leap for me.
Åh vad jag har saknat er! Och ändå smiter jag mest in här för att skjuta upp den här bokanalysen ännu lite till. Inlämning om 48 timmar och jag har knappt börjat. För att inte tala om dom där 150 sidorna om medeltidalitteratur. Och jag som faktiskt brukar ligga rätt bra till med sånt här! Idag blir det hur som helst inget mormor, utan jag och mitt älskade skrivbord, hela dagen lång. Kanske med någon liten ica-paus, och så måste jag förbi banken en sväng. Lyssnar på Friday när jag pluggar, tror jag blir lite peppad av att lyssna på någon som faktiskt tar itu med sitt liv och jobbar hårt för sin musik.
Minnie fick ett stort fång färgglada liljor och rosor, för hon är liksom typen som har retro-saker och en stor röd soffa hemma. Inte sådär stilla och svalt vit som jag alltså. Och så fick hon en cdskiva (jag vet, riktigt old school) med Miles Davis och en rolig bok med en massa fantastiska personlighetstester som gjorde att vi ramlade ihop i små skratthögar i den där röda soffan (fast kanske var det allt bubbel). Hon fick den mest för att den passar hennes humor, men också för att den var en svartvit bild på en 50-tals hemmafru på framsidan och det kändes också väldigt Minnie. Men den riktiga presenten är att vi ska gå på teater, hon jag och Chloé, och se en föreställning om Sammy Davis Jr. Middagen var sådär löjligt god som den alltid blir när Minnie lagar mat, jag tog mer tre gånger. Och Kimmie hade gjort en hallonpannacotta paj som gick åt i rasande fart, och som jag redan nu längtar efter. Så jag rullade hem istället för ut, och somnade (ja, ingenting mer) med Tintin vid ett.
Den här veckan har bjudit på terapi, låtskrivarsession, fika med Angelica (som har stort födelsedagskalas imorgon) och allmänt hemmamys. Sedan har jag, måste jag motvilligt erkänna, kanske låtit Tintin, som sovit här igen, spendera lite för mycket tid med handen i mitt hår och sina läppar mot min nacke, men jag intalar mig att det är väldigt vänskapligt och oskyldigt allting och ni vet ju hur mycket jag tycker om sånt där. Det är så svårt bara när någon bryr sig om dig, och frågar hur du mår hela tiden, och säger att han tycker om dig exakt precis som du är och att du är viktig och att han inte någonsin vill att du ska vara något annat än den där konstigt, intelligenta, fascinerande flickan, som läser för mycket böcker, och tittar på 50-tals filmer, och dricker minst fem koppar te om dagen. Som ibland är ledsnast i hela, hela världen, och som skrattar jättehögt, eller är rädd för att hon inte finns. Då är det svårt att låta bli.
Men vet ni. Jag saknar N mer och mer för varje dag som går. Man tycker ju att det borde vara tvärtom. Att tiden ska läka alla sår, och sånt där som alla säger. Men istället finns det en stund varje dag då saknaden tar över allt. Jag gör så mycket hela tiden, och dagarna går fort, fort, och jag kommer längre, och längre bort från honom och oss. Men det gör bara tomrummet större istället, och avståndet gör mig mer rädd än lättad. Jag kommer på mig själv med att krampaktigt hålla kvar i minnena, och att plötsligt brista ut i tårar, när jag tänker på mitt huvud mot hans axel en söndag i september, hans hand i min en sommarkväll i juni, eller hans kropp över min en morgon i oktober. Jag saknar hans röst och hans doft, och sättet han fick mig att känna. Herregud vad jag saknar hur han fick mig att känna.
Minnie fick ett stort fång färgglada liljor och rosor, för hon är liksom typen som har retro-saker och en stor röd soffa hemma. Inte sådär stilla och svalt vit som jag alltså. Och så fick hon en cdskiva (jag vet, riktigt old school) med Miles Davis och en rolig bok med en massa fantastiska personlighetstester som gjorde att vi ramlade ihop i små skratthögar i den där röda soffan (fast kanske var det allt bubbel). Hon fick den mest för att den passar hennes humor, men också för att den var en svartvit bild på en 50-tals hemmafru på framsidan och det kändes också väldigt Minnie. Men den riktiga presenten är att vi ska gå på teater, hon jag och Chloé, och se en föreställning om Sammy Davis Jr. Middagen var sådär löjligt god som den alltid blir när Minnie lagar mat, jag tog mer tre gånger. Och Kimmie hade gjort en hallonpannacotta paj som gick åt i rasande fart, och som jag redan nu längtar efter. Så jag rullade hem istället för ut, och somnade (ja, ingenting mer) med Tintin vid ett.
Den här veckan har bjudit på terapi, låtskrivarsession, fika med Angelica (som har stort födelsedagskalas imorgon) och allmänt hemmamys. Sedan har jag, måste jag motvilligt erkänna, kanske låtit Tintin, som sovit här igen, spendera lite för mycket tid med handen i mitt hår och sina läppar mot min nacke, men jag intalar mig att det är väldigt vänskapligt och oskyldigt allting och ni vet ju hur mycket jag tycker om sånt där. Det är så svårt bara när någon bryr sig om dig, och frågar hur du mår hela tiden, och säger att han tycker om dig exakt precis som du är och att du är viktig och att han inte någonsin vill att du ska vara något annat än den där konstigt, intelligenta, fascinerande flickan, som läser för mycket böcker, och tittar på 50-tals filmer, och dricker minst fem koppar te om dagen. Som ibland är ledsnast i hela, hela världen, och som skrattar jättehögt, eller är rädd för att hon inte finns. Då är det svårt att låta bli.
Men vet ni. Jag saknar N mer och mer för varje dag som går. Man tycker ju att det borde vara tvärtom. Att tiden ska läka alla sår, och sånt där som alla säger. Men istället finns det en stund varje dag då saknaden tar över allt. Jag gör så mycket hela tiden, och dagarna går fort, fort, och jag kommer längre, och längre bort från honom och oss. Men det gör bara tomrummet större istället, och avståndet gör mig mer rädd än lättad. Jag kommer på mig själv med att krampaktigt hålla kvar i minnena, och att plötsligt brista ut i tårar, när jag tänker på mitt huvud mot hans axel en söndag i september, hans hand i min en sommarkväll i juni, eller hans kropp över min en morgon i oktober. Jag saknar hans röst och hans doft, och sättet han fick mig att känna. Herregud vad jag saknar hur han fick mig att känna.
lördag 28 januari 2012
det kommer annat i mellan och det är bra.
Jag tror jag undviker er för att jag försöker undvika mig själv. Jag vet inte riktigt vem jag är när jag inte kan skriva så som jag brukar. När kärleken inte omringar allt. Jag sover mycket, drömmer mardrömmar, fruktansvärda mardrömmar, varje natt. Men jag drömmer om honom också. Vilken ironi eller hur? Att enda sättet, enda stället där jag kan få vara nära honom, är där mardrömmarna också finns.
I torsdags var jag hos mormor, fick Övertalning av Austen, och önskar jag fick gömma mig i dess sidor dom närmaste dagarna. Men jag har 150 sidor facklitteratur om medeltidens litteraturhistoria, en halv roman och en bokanalys som behöver bli gjorda. Efter mormor så mötte jag upp älskade killkompisen Mikey, gick i affärer och åt sushi/yakiniku. Pratade om livet i allmänhet, sådär som man gör med pojkarna, lite avslappnat och härligt ytligt, drack té och bara gladde mig åt hans smilgropar och hans minspel. Just hans ansiktsrörelser, och så små saker som sättet att gå, eller dom olika röstlägena, tryggheten när man känt någon länge och kan allt det där utantill, men ändå ses tillräckligt sällan för att man ska uppskatta det och inte bli hemmablind.
Igår var det skola med min hopplösa klass och min fladdriga lärare, följt av nytt id-kort hos polisen. Min bild blev hemsk. Nej, alltså, på riktigt, hemsk. Jag ser ut som en riktigt sliten ensamstående flerbarnsmamma som har minst tre jobb. Vilket vore okej om jag inte var en ung singeltjej på 20-någonting. Och då var det ändå försök nummer två, på försök nummer ett, såg jag precis ut som jag föreställer mig att mr Rochesters första fru såg ut. Ni vet den psyksjuka som bits och hålls instängd i ett vindsrum i Jane Eyre? Vågade mig dock inte på ett tredje försök, så jag fann mig i mitt öde och gav upp.
Nu ska jag strax iväg till stan. Ska möta upp Chloé, för att leta efter födelsedagspresent till Minnie. Ikväll blir det middag hos födelsedagsflickan med hela gardet, vilket lär bli jättetrevligt, bortsett från att jag inte kan gå med ut efter. Sliten tvåbarnsmamma bild till trots så är jag faktiskt typen som alltid blir leggad, ofta mest för sakens skull, men ändå. Så det lär bli en tidig kväll för mig, men det är kanske lika bra. Önska mig lycka till med presentletandet, känner mig helt oinspirerad och allmänt velig. Helst blir det någon bok, om jag får bestämma. Älskar verkligen att köpa böcker till folk.
I torsdags var jag hos mormor, fick Övertalning av Austen, och önskar jag fick gömma mig i dess sidor dom närmaste dagarna. Men jag har 150 sidor facklitteratur om medeltidens litteraturhistoria, en halv roman och en bokanalys som behöver bli gjorda. Efter mormor så mötte jag upp älskade killkompisen Mikey, gick i affärer och åt sushi/yakiniku. Pratade om livet i allmänhet, sådär som man gör med pojkarna, lite avslappnat och härligt ytligt, drack té och bara gladde mig åt hans smilgropar och hans minspel. Just hans ansiktsrörelser, och så små saker som sättet att gå, eller dom olika röstlägena, tryggheten när man känt någon länge och kan allt det där utantill, men ändå ses tillräckligt sällan för att man ska uppskatta det och inte bli hemmablind.
Igår var det skola med min hopplösa klass och min fladdriga lärare, följt av nytt id-kort hos polisen. Min bild blev hemsk. Nej, alltså, på riktigt, hemsk. Jag ser ut som en riktigt sliten ensamstående flerbarnsmamma som har minst tre jobb. Vilket vore okej om jag inte var en ung singeltjej på 20-någonting. Och då var det ändå försök nummer två, på försök nummer ett, såg jag precis ut som jag föreställer mig att mr Rochesters första fru såg ut. Ni vet den psyksjuka som bits och hålls instängd i ett vindsrum i Jane Eyre? Vågade mig dock inte på ett tredje försök, så jag fann mig i mitt öde och gav upp.
Nu ska jag strax iväg till stan. Ska möta upp Chloé, för att leta efter födelsedagspresent till Minnie. Ikväll blir det middag hos födelsedagsflickan med hela gardet, vilket lär bli jättetrevligt, bortsett från att jag inte kan gå med ut efter. Sliten tvåbarnsmamma bild till trots så är jag faktiskt typen som alltid blir leggad, ofta mest för sakens skull, men ändå. Så det lär bli en tidig kväll för mig, men det är kanske lika bra. Önska mig lycka till med presentletandet, känner mig helt oinspirerad och allmänt velig. Helst blir det någon bok, om jag får bestämma. Älskar verkligen att köpa böcker till folk.
onsdag 25 januari 2012
list it.
I brist på annat så kör vi en liten onsdagslista, för att fira att vi överlevt ännu en halv vecka. Eller något. Stulen nästan rakt av från Nio till Fem bloggen, som i sin tur tagit den från någon annan.
1. Hur gammal är du om fem år?
Inte ens trettio.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med idag?
Åh, ingen annan än mig själv. På jobbet går man lite om varandra.
3. Hur lång är du?
164 cm, men det står 165 på mitt id-kort.
4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Mogambo (Clark Gable, Ava Gardner, Grace Kelly)
5. Vem ringde du senast/vem ringde dig senast?
Tintin (kan vi kalla honom)/ Minnie (som fyller år idag!)
6. Senast skickade sms/senast mottagna?
"Det är så jävla sällsynt bara. Känslosamt brukar liksom bli hett men okomplicerat kan lätt bli platt. Jag har precis hämtat boken om litteraturhistoria. Själv då?"
"Jag förstår, jag förstår. Nu ska jag spela hockey."
7. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ring om du har mycket info som ska fram snabbt, annars sms. Kravlöst och bra.
8. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Hm. Gifta.
9. När såg du senast din mamma?
Helgen innan senaste. Kanske?
10. Vilken ögonfärg har du?
Åh, den är mörkast av alla mörkbruna.
11. När vaknade du idag?
Vaknar ju varje timme, men vaknade och gick upp 05.45.
12. Vilken är din favoritjulsång?
Have yourself a merry little christmas.
13. Vilken är din favoritplats?
På hans axel, under hans hals, mot hans nyckelben, i hans händer. Fortfarande.
14. Vilken plats föredrar du minst?
Vårdcentralen.
15. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Vitt hus på landet, hoppas, hoppas, hoppas.
16. Vad skrämde dig om natten som barn?
Åh herregud ni vill inte veta. Isblåa genomskinliga ögon och doften av alkohol.
17. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
På riktigt? Måste varit Julina någon gång i lördags mellan andra och tredje flaskan prosecco, efter Melissa Horn playlistan, men innan den med Glee.
18. Hur stor är din säng?
160 himmelska centimeter.
19. Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar. Men väldigt stationerad.
20. Sover du med eller utan kläder?
Sover egentligen helst utan, men har någon underlig grej för just sovkläder och söta hemma-outfits.
21. Hur många kuddar har du i sängen?
6 stycken vanliga, alla helt oumbärliga. Och så några till när det är prydnadsdags.
22. Hur många landskap har du bott i?
Ett.
23. Hur många städer har du bott i?
En. (Fan vad ocreddigt detta känns nu då...)
24. Skor, strumpor, eller barfota?
Barfota, tror det är en thai-grej.
25. Är du social?
Beror nog på vem man frågar. Känner mig totalt socialt missanpassad 99% av tiden, har svårt att ställa frågor och intressera mig för folk, samt att samtala med främlingar hur som helst. Men vissa tycker jag är en riktig mingelprinsessa så jag vet inte. Men, nej?
26. Vilken är din favoritglass?
Päron och melon, sorbet, och så älskar jag mjukglass. Brukar äta det till lunch vissa dagar.
27. Favoritefterätt?
Har ingen, är ingen desserttjej. Men allt med maräng och bär är bra.
28. Tycker du om kinamat?
Ja, och det ska gärna vara väldigt enkelt och nästan lite slarvigt. Pluspoäng för klyschiga lyktor, vinkande lycko-katter och en massa rött. Det är en del av grejen liksom.
29. Tycker du om kaffe?
Nej.
30. Vad dricker du till frukost?
Grönt té, kanske ett glas juice (apelsin/ananas).
31. Sover du på någon särskild sida?
Innerst/höger sida om det är någon jag gillar, ytterst/vänster sida om jag egentligen helst skulle vara någon annanstans. Har jag märkt.
32. Tycker du om att mysa/kela?
Är på riktigt allergisk mot båda orden. Men jag tycker om hud, ja, det gör jag.
33. Är du en beroendemänniska?
Tycker den här formuleringen är lite konstig. Tänkte svara på frågan ändå. Men nu stör formuleringen mig så mycket att jag inte kan.
34. Känner du någon med samma födelsedag som din?
En tjej i skolan hade samma födelsedag som mig. Oerhört frustrerande då dom satte upp provresultat på en lista med personnummer (6 första siffrorna.)
35. Vill du ha barn?
Men. Känns som det är det enda jag skriver, tänker, drömmer om.
36. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, tycker inte min tyska räknas, och verkligen inte min skolspanska.
37. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej, men polisbil. Till sjukhuset alltså, annars hade det varit lagom irrelevant.
38. Föredrar du havet eller simbassäng?
Havet. Men det är ju definitivt lite lättare att träningssimma i en pool.
39. Vad spenderar du helst pengar på?
Mat! Och museum/hudvård/smink/inredning/presenter/snittblommor.
40. Äger du dyrbara smycken?
Nej, faktiskt inte. Dyraste är nog diamantringen från mamma.
41. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Ett hus på landet, Antikrundan, Slottsliv, allt med Gordon Ramsay.
42. Kan du rulla med tungan?
Haha. Tänk om det här vore en anställningsintervju. Hahaha.
43. Vem är den roligaste människan du känner?
Minnie är nog den som får flest att skratta, oftast och snabbast.
44. Sover du med gosedjur?
Jag har som sagt 6 kuddar, får inte plats med så mycket mer.
45. Vad har du för ringsignal?
Ljudlöst is the shit.
46. Har du kvar klädesplagg från när du var liten?
Dopklänningen med spets och sidenband.
47. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Ett fotoalbum som jag fick från mormor.
48. Flirtar du mycket?
Oh-ja. Alldeles för mycket kanske.
49. Vilken var den senaste boken du läste?
Läser som sagt en litteraturhistorie-bok just nu.
50. Läser du någon dagstidning?
SvD och DN, men bara kulturdelen.
51. Prenumererar du på någon tidning?
Elle interiör, och just nu Elle mat&vin också.
52. Dansar du i bilen?
Sittdansar nog alltid om det spelas sån musik.
53. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Skriver ofta ner samma saker; come what may, this too shall pass och jag tänker aldrig mera älska någon som inte vet vad kärlek är. Som påminnelser.
54. När var du i kyrkan senast?
I höstas.
55. Är du lycklig?
Jag vet inte. Tycker ni det?
1. Hur gammal är du om fem år?
Inte ens trettio.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med idag?
Åh, ingen annan än mig själv. På jobbet går man lite om varandra.
3. Hur lång är du?
164 cm, men det står 165 på mitt id-kort.
4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Mogambo (Clark Gable, Ava Gardner, Grace Kelly)
5. Vem ringde du senast/vem ringde dig senast?
Tintin (kan vi kalla honom)/ Minnie (som fyller år idag!)
6. Senast skickade sms/senast mottagna?
"Det är så jävla sällsynt bara. Känslosamt brukar liksom bli hett men okomplicerat kan lätt bli platt. Jag har precis hämtat boken om litteraturhistoria. Själv då?"
"Jag förstår, jag förstår. Nu ska jag spela hockey."
7. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ring om du har mycket info som ska fram snabbt, annars sms. Kravlöst och bra.
8. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Hm. Gifta.
9. När såg du senast din mamma?
Helgen innan senaste. Kanske?
10. Vilken ögonfärg har du?
Åh, den är mörkast av alla mörkbruna.
11. När vaknade du idag?
Vaknar ju varje timme, men vaknade och gick upp 05.45.
12. Vilken är din favoritjulsång?
Have yourself a merry little christmas.
13. Vilken är din favoritplats?
På hans axel, under hans hals, mot hans nyckelben, i hans händer. Fortfarande.
14. Vilken plats föredrar du minst?
Vårdcentralen.
15. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Vitt hus på landet, hoppas, hoppas, hoppas.
16. Vad skrämde dig om natten som barn?
Åh herregud ni vill inte veta. Isblåa genomskinliga ögon och doften av alkohol.
17. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
På riktigt? Måste varit Julina någon gång i lördags mellan andra och tredje flaskan prosecco, efter Melissa Horn playlistan, men innan den med Glee.
18. Hur stor är din säng?
160 himmelska centimeter.
19. Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar. Men väldigt stationerad.
20. Sover du med eller utan kläder?
Sover egentligen helst utan, men har någon underlig grej för just sovkläder och söta hemma-outfits.
21. Hur många kuddar har du i sängen?
6 stycken vanliga, alla helt oumbärliga. Och så några till när det är prydnadsdags.
22. Hur många landskap har du bott i?
Ett.
23. Hur många städer har du bott i?
En. (Fan vad ocreddigt detta känns nu då...)
24. Skor, strumpor, eller barfota?
Barfota, tror det är en thai-grej.
25. Är du social?
Beror nog på vem man frågar. Känner mig totalt socialt missanpassad 99% av tiden, har svårt att ställa frågor och intressera mig för folk, samt att samtala med främlingar hur som helst. Men vissa tycker jag är en riktig mingelprinsessa så jag vet inte. Men, nej?
26. Vilken är din favoritglass?
Päron och melon, sorbet, och så älskar jag mjukglass. Brukar äta det till lunch vissa dagar.
27. Favoritefterätt?
Har ingen, är ingen desserttjej. Men allt med maräng och bär är bra.
28. Tycker du om kinamat?
Ja, och det ska gärna vara väldigt enkelt och nästan lite slarvigt. Pluspoäng för klyschiga lyktor, vinkande lycko-katter och en massa rött. Det är en del av grejen liksom.
29. Tycker du om kaffe?
Nej.
30. Vad dricker du till frukost?
Grönt té, kanske ett glas juice (apelsin/ananas).
31. Sover du på någon särskild sida?
Innerst/höger sida om det är någon jag gillar, ytterst/vänster sida om jag egentligen helst skulle vara någon annanstans. Har jag märkt.
32. Tycker du om att mysa/kela?
Är på riktigt allergisk mot båda orden. Men jag tycker om hud, ja, det gör jag.
33. Är du en beroendemänniska?
Tycker den här formuleringen är lite konstig. Tänkte svara på frågan ändå. Men nu stör formuleringen mig så mycket att jag inte kan.
34. Känner du någon med samma födelsedag som din?
En tjej i skolan hade samma födelsedag som mig. Oerhört frustrerande då dom satte upp provresultat på en lista med personnummer (6 första siffrorna.)
35. Vill du ha barn?
Men. Känns som det är det enda jag skriver, tänker, drömmer om.
36. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, tycker inte min tyska räknas, och verkligen inte min skolspanska.
37. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej, men polisbil. Till sjukhuset alltså, annars hade det varit lagom irrelevant.
38. Föredrar du havet eller simbassäng?
Havet. Men det är ju definitivt lite lättare att träningssimma i en pool.
39. Vad spenderar du helst pengar på?
Mat! Och museum/hudvård/smink/inredning/presenter/snittblommor.
40. Äger du dyrbara smycken?
Nej, faktiskt inte. Dyraste är nog diamantringen från mamma.
41. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Ett hus på landet, Antikrundan, Slottsliv, allt med Gordon Ramsay.
42. Kan du rulla med tungan?
Haha. Tänk om det här vore en anställningsintervju. Hahaha.
43. Vem är den roligaste människan du känner?
Minnie är nog den som får flest att skratta, oftast och snabbast.
44. Sover du med gosedjur?
Jag har som sagt 6 kuddar, får inte plats med så mycket mer.
45. Vad har du för ringsignal?
Ljudlöst is the shit.
46. Har du kvar klädesplagg från när du var liten?
Dopklänningen med spets och sidenband.
47. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Ett fotoalbum som jag fick från mormor.
48. Flirtar du mycket?
Oh-ja. Alldeles för mycket kanske.
49. Vilken var den senaste boken du läste?
Läser som sagt en litteraturhistorie-bok just nu.
50. Läser du någon dagstidning?
SvD och DN, men bara kulturdelen.
51. Prenumererar du på någon tidning?
Elle interiör, och just nu Elle mat&vin också.
52. Dansar du i bilen?
Sittdansar nog alltid om det spelas sån musik.
53. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Skriver ofta ner samma saker; come what may, this too shall pass och jag tänker aldrig mera älska någon som inte vet vad kärlek är. Som påminnelser.
54. När var du i kyrkan senast?
I höstas.
55. Är du lycklig?
Jag vet inte. Tycker ni det?
tisdag 24 januari 2012
och fast jag bara skriver om vardagen så saknar jag dig varje natt.
Ja, jag tappade min plånbok i lördags. Vilket såklart komplicerar allt väldigt mycket. Har inget pass, utan bara mitt internationella id-kort, och ingen förenklad inloggningskod till banken. Kan därför inte få ett nytt bankkort utan ett nytt id-kort. Och kan inte få ett nytt id kort utan papper från skatteverket samt en anhörig som legitimerar sig. Vilket kära pappa såklart har tid med tidigast fredag. Vilket innebär att jag får mitt nya id-kort först nästa vecka, bankkortet veckan efter det, och koden som skickas separat, i värsta fall, veckan efter det. Och tills dess har jag inte tillgång till en enda krona. Livet är så roligt, non?
Men det kunde varit värre, det kunde varit en plånbok jag tyckte om, eller ännu värre, min iphone. I söndags såg jag My Week with Marilyn på bio (tur att man har vänner som bjuder när livet går emot en) och jag blev alldeles för berörd. Satt där med en smygande obehagskänsla av hur väl jag identifierade mig med den där eviga sorgen i bakgrunden av även det högsta skrattet, och den där desperata önskan, och behovet av att någon, vem som helst, ska älska en. Den där känslan av att man inte finns annars. Att hur man än skulle vilja vara någon annan, så vet man ändå i hjärtat att man inte kan vara mer. Instabiliteten, det destruktiva, det lilla, lilla sköra som stundtals tar över allt, allt, allt. Hur älskad man än blir påmind om att man är, varje dag. Quod nutrit me destruit.
Igår städade, diskade och tvättade jag för första gången på en månad, Minnie och Chloé kom över på kycklingpasta, grönt té och mörk choklad med havssalt på kvällen, och sedan läste jag om antikens litteraturhistoria till skolan på fredag. Idag har jag sjukanmält mig och hela huvudet snurrar av illamående. Tanken är att jag ska laga broccoli och bacon paj, läsa ännu mer, och hämta ett av mina fantastiskt fluffiga täcken till soffan, där det är jag och How to Marry a Millionaire, Mogambo, Breakfast at Tiffanys eller något annat vackert som gäller.
Och ni, jag hade rätt om pojken. Min kompis sa att hans kompis sa att han pratat om mig hela vägen hem i bilen och att han ville ha mitt nummer, och då sa min kompis till hans kompis att det var besvarat, och det känns som att vi är 16 år gamla, och allt är bara oskyldigt och fnittrigt och jag älskar den här stunden. När allt bara är enkelt och hjärtat än så länge bara har saker att le åt och ingenting skaver än. Man behöver mer sånt. Och sen borde man nog bara hoppa över dejtandet helt.
Men det kunde varit värre, det kunde varit en plånbok jag tyckte om, eller ännu värre, min iphone. I söndags såg jag My Week with Marilyn på bio (tur att man har vänner som bjuder när livet går emot en) och jag blev alldeles för berörd. Satt där med en smygande obehagskänsla av hur väl jag identifierade mig med den där eviga sorgen i bakgrunden av även det högsta skrattet, och den där desperata önskan, och behovet av att någon, vem som helst, ska älska en. Den där känslan av att man inte finns annars. Att hur man än skulle vilja vara någon annan, så vet man ändå i hjärtat att man inte kan vara mer. Instabiliteten, det destruktiva, det lilla, lilla sköra som stundtals tar över allt, allt, allt. Hur älskad man än blir påmind om att man är, varje dag. Quod nutrit me destruit.
Igår städade, diskade och tvättade jag för första gången på en månad, Minnie och Chloé kom över på kycklingpasta, grönt té och mörk choklad med havssalt på kvällen, och sedan läste jag om antikens litteraturhistoria till skolan på fredag. Idag har jag sjukanmält mig och hela huvudet snurrar av illamående. Tanken är att jag ska laga broccoli och bacon paj, läsa ännu mer, och hämta ett av mina fantastiskt fluffiga täcken till soffan, där det är jag och How to Marry a Millionaire, Mogambo, Breakfast at Tiffanys eller något annat vackert som gäller.
Och ni, jag hade rätt om pojken. Min kompis sa att hans kompis sa att han pratat om mig hela vägen hem i bilen och att han ville ha mitt nummer, och då sa min kompis till hans kompis att det var besvarat, och det känns som att vi är 16 år gamla, och allt är bara oskyldigt och fnittrigt och jag älskar den här stunden. När allt bara är enkelt och hjärtat än så länge bara har saker att le åt och ingenting skaver än. Man behöver mer sånt. Och sen borde man nog bara hoppa över dejtandet helt.
söndag 22 januari 2012
sånt man funderar över när man vaknar själv en söndag i januari.
Som jag kanske nämnt tidigare så älskar jag att göra listor. På allt. Och självklart har jag även en lista på 48 punkter som innehåller vad jag vill och inte vill ha i en kille. Känner dock att det är dags att fundera ut det igen, nu när jag är lite äldre, och förhoppningsvis lite visare. Nu när jag har älskat och varit kär. Och gärna något som är mer konkret än en fyra dussin lång lista.
Utseende: Jag vill så gärna tro att den här punkten inte är viktig för mig, men nog har jag en typ. En lång, bredaxlad sådan, gärna med bra benstruktur. Måste också erkänna att jag bara dras till svenska killar. Kan bero på att jag själv har andra färger och helst tittar på något annat än det jag ser i spegeln varje dag. Eller att jag älskar blandbarn och tänker långsiktigt. Annars tänker jag väl mer på att han ska ha händer som känns, och ögon som ser på mig som om jag är det finaste som finns.
Yrke: Här kan jag helt ärligt säga att jag inte bryr mig. Jag har dejtat musiker, jurister, butikschefer, dörrvakter, livscoacher, bartenders, poker-spelare, allehanda esteter, kockar, byggkillar, personliga tränare osv. Min första kärlek jobbade i min videobutik. Ja ni förstår. En snickare skulle jag dock vilja ha. Finns så många svenska snickarkillar och jag har inte snubblat över en enda. Men jobbnarkomaner har jag fått nog av på ett tag.
Intressen: När jag var yngre trodde jag att jag behövde en konstnärskille. Som älskar museum, tar med mig på balett, och gärna är svårförstådd och sitter uppe och röker i fönstret, eller gråter över sin skrivarångest. Nu har jag insett att en kille med egna intressen är att föredra, även om han måste kunna ta del av min värld också. Men han måste vilja läsa. Och jag säger vilja för det är ganska svårt att hitta någon som inte hellre gymmar eller tar en öl med grabbarna. Men viljan ska finnas där. För med mig tillkommer en himla massa bok-bagage.
Personlighet: Lugn och stabil (för jag är hetsig som fan), men med ett sånt där skratt som får en själv att skratta. Ödmjukt intelligent (för jag är en liten besserwisser) och med bra tålamod. Med hög självkänsla, och mycket integritet. Som stöttar och utmanar. Som vågar säga emot men som kan stilla mitt hjärta. Viktigast för mig är att det är någon som är självständig och inte låter mig ta över för mycket. Som får mig att vilja vara bättre.
Övrigt: Får gärna vara välutrustad, ha en båt/kunna segla, välklädd (då jag märkt att jag tittar mer på en fulsnygg kille med klädkoll, än en döläcker i ljusa jeans och för liten t-shirt med rocktryck), tribals och kinesiska tecken tatueringar går helt åt helvete bort, och jag skulle helst vilja träffa någon som fungerar med alla mina vänner. Oavsett om dom är creddigt söder, knepigt konstnärliga eller högljutt skämtsamma. Som kan gå på par-middag (ja, hjälp) eller ta en fika med mig och bästa killkompisen. En allt i allo kille, ska det vara så jävla svårt att hitta liksom. Och så får han inte, inte, inte lyssna på trance eller dödsrock, äta med öppen mun eller snusa.
Slutar nu för jag märker själv hur jag skulle kunna skriva en bok om allt en kille inte får göra eller vara, och det är inte särskilt produktivt att tänka så. Snart är det söndagsfika med den här fina flickan och efter det ska jag antingen gå på bio med några flicks, alternativt åka hem och krama sönder lillebror, diskutera klassiskt med papi, och avsluta hos mig själv med någon Marilyn Monroe film. Igår var jag hos Julina och åt sushi, drack prosecco och cava, och blinkade förföriskt åt en lång bredaxlad sak, iklädd en crémevit stickad tröja, som satt i gungstolen och drack kaffe när vi andra alkoholiserade oss, ganska tystlåten, med med ögon som konstant kisar, så det ser ut som att han ler hela tiden. Och vet ni, jag är ganska säker på att han blinkade tillbaks.
Utseende: Jag vill så gärna tro att den här punkten inte är viktig för mig, men nog har jag en typ. En lång, bredaxlad sådan, gärna med bra benstruktur. Måste också erkänna att jag bara dras till svenska killar. Kan bero på att jag själv har andra färger och helst tittar på något annat än det jag ser i spegeln varje dag. Eller att jag älskar blandbarn och tänker långsiktigt. Annars tänker jag väl mer på att han ska ha händer som känns, och ögon som ser på mig som om jag är det finaste som finns.
Yrke: Här kan jag helt ärligt säga att jag inte bryr mig. Jag har dejtat musiker, jurister, butikschefer, dörrvakter, livscoacher, bartenders, poker-spelare, allehanda esteter, kockar, byggkillar, personliga tränare osv. Min första kärlek jobbade i min videobutik. Ja ni förstår. En snickare skulle jag dock vilja ha. Finns så många svenska snickarkillar och jag har inte snubblat över en enda. Men jobbnarkomaner har jag fått nog av på ett tag.
Intressen: När jag var yngre trodde jag att jag behövde en konstnärskille. Som älskar museum, tar med mig på balett, och gärna är svårförstådd och sitter uppe och röker i fönstret, eller gråter över sin skrivarångest. Nu har jag insett att en kille med egna intressen är att föredra, även om han måste kunna ta del av min värld också. Men han måste vilja läsa. Och jag säger vilja för det är ganska svårt att hitta någon som inte hellre gymmar eller tar en öl med grabbarna. Men viljan ska finnas där. För med mig tillkommer en himla massa bok-bagage.
Personlighet: Lugn och stabil (för jag är hetsig som fan), men med ett sånt där skratt som får en själv att skratta. Ödmjukt intelligent (för jag är en liten besserwisser) och med bra tålamod. Med hög självkänsla, och mycket integritet. Som stöttar och utmanar. Som vågar säga emot men som kan stilla mitt hjärta. Viktigast för mig är att det är någon som är självständig och inte låter mig ta över för mycket. Som får mig att vilja vara bättre.
Övrigt: Får gärna vara välutrustad, ha en båt/kunna segla, välklädd (då jag märkt att jag tittar mer på en fulsnygg kille med klädkoll, än en döläcker i ljusa jeans och för liten t-shirt med rocktryck), tribals och kinesiska tecken tatueringar går helt åt helvete bort, och jag skulle helst vilja träffa någon som fungerar med alla mina vänner. Oavsett om dom är creddigt söder, knepigt konstnärliga eller högljutt skämtsamma. Som kan gå på par-middag (ja, hjälp) eller ta en fika med mig och bästa killkompisen. En allt i allo kille, ska det vara så jävla svårt att hitta liksom. Och så får han inte, inte, inte lyssna på trance eller dödsrock, äta med öppen mun eller snusa.
Slutar nu för jag märker själv hur jag skulle kunna skriva en bok om allt en kille inte får göra eller vara, och det är inte särskilt produktivt att tänka så. Snart är det söndagsfika med den här fina flickan och efter det ska jag antingen gå på bio med några flicks, alternativt åka hem och krama sönder lillebror, diskutera klassiskt med papi, och avsluta hos mig själv med någon Marilyn Monroe film. Igår var jag hos Julina och åt sushi, drack prosecco och cava, och blinkade förföriskt åt en lång bredaxlad sak, iklädd en crémevit stickad tröja, som satt i gungstolen och drack kaffe när vi andra alkoholiserade oss, ganska tystlåten, med med ögon som konstant kisar, så det ser ut som att han ler hela tiden. Och vet ni, jag är ganska säker på att han blinkade tillbaks.
fredag 20 januari 2012
jag hör ditt namn och det känns fortfarande.
Vet inte varför mitt senaste inlägg blev postat först igår, var ju såklart i onsdags som spelningen var. Det var packat med folk och jag var sådär fladdrigt överhypad som bara jag kan vara. Musikern kom också. Tyvärr. Känslomässig huvudvärk deluxe. Vet inte ens hur jag ska beskriva vilken katastrof det var att ha honom där samtidigt som mina vänner. Eller vilket förödande beslut det var att följa med honom hem, eller varför jag drog sju på morgonen medan han fortfarande sov. Eller hur mycket mitt hjärta värkte efter N där i folkmassan mitt i allt det där kindpussandet. Nu har jag precis tagit ett långt bad och lyssnar på Maggio för att dra igång den här tjejhelgen (vilket är precis vad man behöver när man gjort sig av med ännu en pojke). Ikväll ska jag på middag hos Friday med lite flickor, och jag tänkte ta med en flaska av favorit-proseccon för att fira releasen, igen. Hon var så vacker och duktig min kära F!
I övrigt så tänker jag jättemycket på skrivandet just nu. Får ingen ordning på det, ena sekunden har jag tusen saker att berätta och den andra så kommer jag inte på någonting alls. Har olika idéer, som, så fort man tänker på dom för länge, falnar och inte alls går att brinna för som jag vill. Har det där inpräntat i huvudet om att man ska skriva det man kan, och hjärtat vill följa det rådet, men samtidigt så kan man inte skriva ännu en kärlekshistoria. Är så rädd för alla klyschor som det kan innebära, eller förutsägbara händelseförlopp som kanske kommer lyckas smyga sig på en utan att man märker det. Och ska man skriva om kärlek, så måste det vara mer än en kärlekshistoria, det måste vara något som känns i fingertopparna när man skriver, och i andetagen när man läser. Men hur, hur, hur?
I övrigt så tänker jag jättemycket på skrivandet just nu. Får ingen ordning på det, ena sekunden har jag tusen saker att berätta och den andra så kommer jag inte på någonting alls. Har olika idéer, som, så fort man tänker på dom för länge, falnar och inte alls går att brinna för som jag vill. Har det där inpräntat i huvudet om att man ska skriva det man kan, och hjärtat vill följa det rådet, men samtidigt så kan man inte skriva ännu en kärlekshistoria. Är så rädd för alla klyschor som det kan innebära, eller förutsägbara händelseförlopp som kanske kommer lyckas smyga sig på en utan att man märker det. Och ska man skriva om kärlek, så måste det vara mer än en kärlekshistoria, det måste vara något som känns i fingertopparna när man skriver, och i andetagen när man läser. Men hur, hur, hur?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)