Igår var en riktigt höst kväll, med spöregn och hela alltet. Men jag gav mig ändå iväg till Söder för att äta skaldjurspasta och få en uppdatering från Friday. Sedan begav vi oss till Fotografiska, som jag älskar, och hon spelade lite låtar, vi hängde med lite musiker. Jag stod mest och undrade hur mycket det kostar att hyra stället och hur perfekt det inte vore med ett bröllop däruppe. Sånt där jag brukar tänka på. Sedan åkte vi till en annan del av Söder, drack rött, åt ostar, baguettebröd, tomater och vindruvor. Pratade ännu mer musik, innan vi åkte till Ljuggrens och dansade. Mitt hjärta var väldigt lätt tills jag såg någon som påminde om N, och då kände jag inte alls för att fortsätta kvällen på Stureplan, jag ville bara hem och sova av mig sorgen. Jag försöker att med väldigt små steg ta mig tillbaka till allt, fast som singel, och det går väl sisådär. Blir bara obekväm, nervös eller irriterad när män tar kontakt med mig nu, har vant mig vid att kunna vara hur avslappnat flirtig eller sval som helst, för att jag har världens vackraste man i mitt liv och inte vill ha någon annan.
Idag, denna klara andra adventssöndag, med ljusblå himmel, lätta moln som rör sig så fort att man lyckas tyda ett blekt solsken, så ska jag ta en heldagsfika med Julina i Gamla stan. Hoppas på brända mandlar på julmarknaden och en chans att nörda ner mig lite i Sci-fi bokhandeln (för man kan ju inte alltid läsa finlitteratur). Men mest av allt så tänker jag dricka absurda mängder té och umgås med en av mina bästa vänner. För varje dag utan N, så känns det som att det gått en månad utav mitt liv. Har jag nämnt att jag inte vill göra det här? För jag tänker fortfarande på honom som om han bara var ett samtal bort, tänker på hur våra barn skulle se ut, hur lockigt, storögt, manligt vacker han är, och att jag inte vill ha någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar