perfekta stunder, och ännu en söndag.

Han ber mig ofta att välja ut mitt favoritögonblick. Men hur gör man det, när varje andetag i hans närhet gör mig lycklig? Och nej, det är inte för alltid, men det är här och nu, och det är det vackraste, renaste och mest okomplicerade jag någonsin har haft med någon.

Är det den där stunden i bilen, när jag (i de få stunder då vi inte håller varandra i handen) mjukt smeker hans nacke och har mina fingrar i hans hår? Eller när han håller om mig bakifrån på den där utställningen? Är det när han kysser mig på kinden, och liksom knuffar lite lätt på mig med näsan för att jag ska flytta lite på mig när vi lagar mat? Är det att stå på en brygga och krama honom hårt, hårt, hårt medans han pekar ut stjärnkonstellationer? Är det när vi sitter sida vid sida, på ett café på Söder, med varsin kopp té och småkakor, han med sporten/näringsliv/huvuddelen och jag med kultursidorna, och jag ibland liksom sneglar lite lyckligt på honom, och "tänker herregud vad du är fin," innan jag fortsätter läsa bokrecensioner, eller är det när han lite förstrött kysser min hand eller pussar mig på huvudet när han tar upp sin kopp, eller byter blad? Jag tror nästan att det är när man vaknar en söndagsmorgon i september, av att han rör försiktigt vid dig och mumlar, halvt sovandes, att du är det finaste som finns, och ser det sista sommarljuset strila in mellan gardinerna, och landa på världens vackraste man, som av någon konstig, otrolig, häpnadsväckande anledning, valt att ligga där med just dig.

Resten av min söndag har varit perfekt. Jag träffade F vid 11 när N började jobba och vi gick till ett café på söder och åt en tidig lunch (ceasarsallad och blåbärspaj). Sedan gick vi hem till henne och jag drack kanske fyra koppar té. Sedan tog vi en långpromenad, köpte vita snittblommor och åt glass. Kom hem till henne igen, och drack säkert fyra koppar till, åt ugnsbröd med brie och paprika och pratade ännu mer om människor, livet, musiken, inspiration, driv, framtiden och män. En himla massa män. Fast jag pratade mest om N. Sammanlagt hängde jag med min otroligt ambitiösa, talangfulla, fina vän och livscoach i 9 timmar, innan jag tillslut begav mig hem. Anlände lagom till att trippa hem i ett helt fantastiskt spöregn. Nu lyssnar jag på Patrik Isaksson (de har jobbat ihop så kom att tänka på honom idag, lyssnade jättemycket på honom när jag var yngre, så duktig låtskrivare), har tänt ljus och satt mina blommor i en vas. Nu ska jag inredningsplanera lite, och sedan ta mig ner till videobutiken och handla lite tror jag.

Livet, mina vänner, livet.

vi är så fina mot varandra.

"...du är vackrast i hela världen - jag vill alltid vara mer med dig - jag älskar att vakna med dig - vill du ha ett vardagsliv med mig - jag är så otroligt glad att jag träffade dig - du är min bästa stund på hela veckan - mitt lugn, min trygghet - jag ser så mycket i dig - varför har du valt just mig - jag vill aldrig vara utan dig - jag saknar dig så fort du går, jag tänker på dig x 10 - du gör mig så lycklig - hur kan någon vara så underbar..."


Den sortens kärlek har vi. På riktigt. Jag kan knappt förstå det själv.

att ha en älskling.

Nu ligger man här igen. Med kärlek bredvid sig. Han är så bra mot mig. Allt är inte perfekt, men åh herregud så nära det är. Har nog aldrig varit så nära lycka, som när hans händer, hans läppar och hans hud finns nära. Jag hör hans andetag, hans älskade andetag. Jag ser hur hans skulderblad höjer sig lite, långsamt, för att sedan sjunka ned fort och plötsligt, som om någon gjort illa honom. Hans mörka hår är lockigt, min fina mr Darcy, och här och där ser jag små, små stråk av vitt. Och jag älskar det, vill se mer av det, jag ler vid tanken på att åldras med honom. Fast det är långt dit. För långt, förmodligen. I natt sades mycket vackra saker. Han kysser mig ofta och länge. Försiktigt, intensivt, krävande, avvaktande, kärleksfullt. När vi går på museum så kommer han alltid fram och kramar mig bakifrån, så jag får luta mig tillbaks i världens tryggaste armar. När vi åker bil så ber han mig alltid att sjunga för honom, han håller min hand när vi äter ute, han ser till att jag alltid har tillräckligt med kuddar (han sover med 2, jag sover med 6 stycken), han köper hem min favoritjuice och nu när han sover, och vaknar till ibland, så ler han så nöjt och pussar mig på axeln, drar mig till sig, säger något sött, tar min hand och kysser den mjukt. Och vet ni? Han kallar mig älskling igen.

en lagom söndag och en helt okej vardag.

Min söndag började med att jag såg ett mycket sött sms från N som jag helt lyckats missa på lördagskvällen. Jag och Minnie avslutade den med att dricka rödvin, insvepta i filtar vid en fontän. Bra avslut på uteserveringssäsongen. (Fick nästintill panikångest av hur mycket folk det var på klubben vi egentligen skulle befunnit oss på. Hann gå före i kön, in gratis, vara jobbig nog att lämna in jackan i vip-båset, och vända. Ungefär. Och vet ni? Man känner sig för jävla pinsam då. Som om man är för bra för allt det där. Vilket såklart inte är fallet.)

Söndag innebar sol, så jag drog på mig kängorna, jeansjackan, solisar och en halsduk, och promenerade ner till Aspuddens 2 km-loppis. Där hängde, och trängdes, jag, med mina fina vänner, samt resten av sthlms fyndgalna människor. Jag köpte ingenting. Loppisar gör mig bara förvirrad. Men jag satte mig ute och åt lunch, innan jag promenerade hem och unnade mig sängtid med brittiska kostymfilmer och läsandes the Great Gatsby, i bästa söndagsanda. Sedan gick jag hem till föräldrarna, åt det som var kvar från lillebrors väldigt försenade kalas och tittade på Pianisten.

Idag har jag städat lite smått, tränat ordentligt, och nu ligger jag här och lyssnar på regnet utanför. Jag har en konstig känsla i kroppen. En oro som inte ger med sig. Det är mycket bitar som behöver falla på plats just nu, och ändå är jag tacksam för saker mycket oftare nu än förut.

God natt.

och det enda som är bättre än min säng, är din säng.

Blev by the way ingen N den här veckan. Han skulle på något handbollskollo för vuxna män i Örebro typ. Men det är okej. Jag tror det är det i alla fall. Saknar honom dock. Mycket. Speciellt ikväll då det faktiskt var väldigt kallt, trots strumpisar, en extra kofta och en stor halsduk. Jag tycker om kyla. Men då måste jag också få ha en varm manskropp som värmer mig. Även om han är mer än så. Har alltid varit mer än så. Om jag kunde ta mig till Örebro så skulle jag göra det. Även om det skulle innebära att jag måste ligga ihopklämd med honom i en våningssäng, i ett rum med tre andra svettiga, snarkande män. Om det inte är kärlek så vet jag inte riktigt. Har jag sagt hur mycket jag tycker om den mannen förresten?

frierier, och ett liv fyllt av kärlek.

Ja, det är (tyvärr) inte N som tagit sig i kragen och äntligen insett att jag, utan tvekan, är hans livs kärlek. Förra lördagen åt jag alldeles för mycket fantastiskt goda tapas med en väninna, och vid bordet bredvid satt: Evan och Andrew. (De var även i sällskap med en jobbig britt, som var alldeles för på för sitt eget bästa). E och A visade sig vara de mest söta, rara och generösa oljeingenjörer från Sydstaterna som man kan tänka sig. Så när min vän drog till jobbet så drog jag med dom både till thaibåten och Debaser, och ALLA älskade dom! Så när Evan, först lite skämtsamt, men för varje gång lite mer seriöst, sade att han skulle gifta sig med mig, så började jag så smått kontemplera saken. Inte ens när vi började googla amerikanska ambassadens öppettider följande dag så backade jag. På söndagen var jag dock helt förstörd, mycket på grund av de 16 drinkar, 2 shots och 5 glas vin de så glatt bjöd på kvällen innan. Så det blev inget bröllop.

Den här helgen tyckte de att jag kunde ta mig till Dublin, med motivationen att "det finns mycket kyrkor där." Tror dock inte N skulle bli så glad om jag flängde runt i Europa (de jobbar just nu i Nederländerna för Shells räkning, och åker till nya städer varje helg) med två främmande män... Däremot ska jag åka till Houston och lära mig jaga, fiska, segla och köra motorcykel med Andrew! Och då kanske jag kan gifta mig också.

I övrigt är N lite extra kär i mig just nu, mina vänner ringer och smsar med spontana kärleksförklaringar och nu är jag på väg hem till en avskedskväll innan en av tjejerna flyttar till Irland. Jag har varit sjuk den här veckan men jobbat ihjäl mig ändå, för vad spelar förskylningar för roll när man har världens finaste vänner och får avsluta varje kväll med att ens drömkille berättar hur fantastisk, vacker, underbar och intelligent man är?

samma gamla Sthlm, samma kvarter.

Är ute, ute, ute. Kör Sjöfarts, Sjögräs, hänger på båtar och stammisbaren. Jag saknar N så jag blir galen. Alltså på riktigt, blir konstig och irriterad när vi godnatt-pratar, bara för att jag hellre somnar i hans armar. Den här helgen ska jag försöka hinna med inkbash och thaibåten, gym och klippning, städa och kolla upp uthyrningsalternativ för mitt boende. Det ni! Nästa vecka ska jag kolla upp ett nytt jobb och luncha med flicksen samt utgång med ett fd ragg. Och träffa N. Vill alltid alltid alltid vara med honom.

det var ett tag sedan du såg på mig sådär .

Vi har inte hörts på ett tag. Det är för att jag inte vet hur jag mår. Helgen har innehållit för mycket drinkar, först på stammisbaren i fredags, och sedan på diverse hotell i lördags. Lördagskvällen började med en hej då-sushi på Medis med Vix, whiskey sours och äppelcocktails på Hotellet (som ju inte är ett hotell, men ändå) följt av catch up och drinks med Millais på Scandic, ett glas på Debaser, och vin på Snaps. Sötaste och bästa killkompisen hämtade sedan upp N och körde hem oss till mig.

Natten innehöll sedan sång och något som påminner om kärlek (så otroligt mycket kärlek) innan vi fick alldeles för lite sömn (vi kysser varandra för mycket, och går hellre på upptäcksfärd längs varandras hud, ligger så nära vi kan, och lämnar spår på den andras kropp.) Men jag vet inte. Vågar inte riktigt vara lycklig den här gången, fast jag nog egentligen är det med honom.

I söndags åkte en väldigt bakis och trött Kameliaflicka ut till landet för att fira älskade mormor. Där bjöds det på bubbel, kräftor, nybakat bröd, kantarellpaj, och massor med blåbär och grädde. I övrigt tränar jag som jag ska och tänker på N hela tiden. Inte för att inte tänka på J, utan för att senaste veckan har han påmint mig om varför jag såg hela min framtid i hans ögon en gång i tiden.

survival of the fittest.

Ännu en kväll då man undrar lite var livet är på väg. Jobb, gym och alkoholfria drinks på stammisbaren som äntligen öppnat igen. Nu sitter jag på tunnelbanan och längtar efter min säng och böcker som känns som hemma. Jag saknar N. Skulle jag träffa honom varje dag så skulle jag nog vara lite mer okej. Vågar inte riktigt hoppas på att vi ska hitta tillbaka till varandra. Om det är något jag lärt mig senaste halvåret, så är det att saker kan, och kommer att ändras, på bara ett ögonblick. I samma stund som du tror att du fått grepp om nuet så byts allt du känner till och vet, det du tror är självklarheter, ut till en helt ny och annan verklighet. Det enda man kan göra är att försöka få hjärtat att hinna med.

du gör mig glad.

Har allt som allt haft en fin helg. Igår satt jag i Humlan med en killkompis och hans vän, som båda bor i Norge, fikat med min älskade Vixen som flyttar till Frankrike snart, ätit kräftor med familjen, firat 2 vänners födelsedagar och tränat.

Idag har jag tränat, och sen tog jag och N båten ut till Fjäderholmarna. Och vet ni vad? Gör absolut inte under några som helst omständigheter det. Det är en trist, torr och tråkig liten plats. Vi som är naturälskare och alltid promenerar eller hänger i trädgårdar blev superledsna. Sedan snabbåt vi lite halvtaskig mat på en restaurang i stan, innan vi gick på bio och såg en riktigt medioker 3D film. Men vet ni vad? Jag mår ändå alltid bra med honom.

Kanske är det för att han vet allt om mitt förflutna, för att han är tryggt manlig eller för att han tycker jag är vackrast utan smink. Men vi har det aldrig någonsin dåligt. Vi avslutade kvällen hemma med att leka pussleken och lyssna på mina låtar, sjunga och tycka om varandra. Och jag är glad. För första gången sedan J bestämde sig för något annat än mig, så somnar jag utan ångest, en överdosering piller, och världens tryck över hjärtat. Och det är klart det inte kommer hålla mellan oss, men ändå, det finns glädje i livet.

På ett dansgolv i stan, en gräsmatta i en park, över kladdkaka med en vän, och familjemiddag på balkongen. I en hand som passar perfekt ihop med min. Glädje.