survival of the fittest.

Ännu en kväll då man undrar lite var livet är på väg. Jobb, gym och alkoholfria drinks på stammisbaren som äntligen öppnat igen. Nu sitter jag på tunnelbanan och längtar efter min säng och böcker som känns som hemma. Jag saknar N. Skulle jag träffa honom varje dag så skulle jag nog vara lite mer okej. Vågar inte riktigt hoppas på att vi ska hitta tillbaka till varandra. Om det är något jag lärt mig senaste halvåret, så är det att saker kan, och kommer att ändras, på bara ett ögonblick. I samma stund som du tror att du fått grepp om nuet så byts allt du känner till och vet, det du tror är självklarheter, ut till en helt ny och annan verklighet. Det enda man kan göra är att försöka få hjärtat att hinna med.