Efter en helg med för mycket kolhydrater, we are back on track. Eller ja, nästan iaf. Lättrökt lax som befinner sig i ugnen nu. Olivolja, havssalt, peppar. Pressa över lite lime och pensla på sötsur sås. Ha inne tills laxen bara är precis nästan färdig i mitten, äts med sallad (avokado, tomat, romansallad, rödlök).
Dagens session fortsatte på förra veckans tema, tårar för min ena storasyster som inte vill ha någon kontakt med mig. Jag blir lika förvånad varje gång, för jag intalar mig att jag verkligen inte bryr mig. Varför skulle jag bry mig om någon som vaknade upp en dag och kände att hon inte älskade mig längre? Sedan kom vi in på mina intimitetsproblem, självskadebeteende och annat trevligt.
Tänkte bara nämna en sak. Det florerar mycket män här. Och det kan leda till att man tror att jag är en riktig skönhet. Jag har aldrig haft svårt att träffa killar, det är sant. Men det betyder ingenting. Nu har jag inte världens mest fantastiska personlighet heller, och jag skulle ljuga om jag sade att det är det som attraherar dem till mig, och inte det ytliga. Mina vänner förstår inte hur det bara kan dyka upp nya män hela tiden. Och så är det ju inte riktigt. De flockas inte, som de gör runt Chlóe. Men de finns exakt överallt. Jag lovar.
Och jag har nog haft mer misslyckade dejts och besvikelser än alla tjejerna tillsammans. Men det är för att jag ganska ofta ger folk en chans. Det räcker med att jag hittar en charmig sak som jag tänder på. Dock blir det oftast bara en chans. "Känslomässigt kräsen" säger Minnie att jag är. "Och krävande."
måndag 10 januari 2011
11.01.10.
Tog ett bad inatt när J somnat. Behövde lite egentid. Skållhett vatten, skum som luktar jordgubb, rosenolja och rosa badsalt hjälper mot det mesta. Iaf nästan.
Vad gör vi denna söndagskväll då? Efter jobb och en snabb drink på stammisbaren med några flicks, kom jag hem och kände att jag inte alls var trött. Ställde mig i mitt mysiga, feminina lilla vita kök och lagade mat. Älskar saker som sköter sig själva i ugnen, matos är inte riktigt min grej. Blev en riktig kaloribomb som innehåller äkta grädde (vilket är helt och hållet mormors fel, då alla hennes recept och allt hon någonsin gjort är på vispgrädde), kassler, champinjonstuvning och broccoli, med ris. 70 tal så det skriker om det, och ganska osexig mat. Men gott var det. Nu lyssnar jag på Patrik Isaksson. Fråga mig inte varför. Men som låtskrivare är han faktiskt rätt underskattad.
Ni kanske märker att jag är hemma mycket. Känner mig ganska asocial för tillfället, och varken rödvinskvällar med mina darlings, whiskey sours, champagne på Riche, eller svettig dans nere på Marie Laveau lockar. Har ingen ork till att vistas bland män. Speciellt inte när jag har haft ganska fullt upp på den fronten på senaste tiden. Nu när P, O, F och S är bortresta har det lugnat ned sig men ändå. Det är vinter och jag har en varm och hård kropp att värma mig med, när tända ljus i alla rum inte räcker till. En man att ringa när jag vill prata med någon annan än alla antika guldspeglar i den här lägenheten. Att de inte är en och samma, och att ingen av dem tillhör mig, det är en annan historia. Men en ganska sekundär sådan.
Nej nu är det nagellacks-dags och sedan tänkte jag avsluta med någon charmig 40-tals film som andas gamla Hollywood och annat fint. Eller läsa lite Jane Austen. Jag har bäddat nytt (igen, byter väldigt ofta), mitt hår är ett mjukt trassel av naturliga lockar, jag har ett helt lager av doftljus hemma, och allting kanske ordnar sig. Vem vet. Har förvånansvärt nog tagit mycket mindre tabletter på senaste tiden. Ska göra en kopp vitt té och försöka njuta av min självvalda ensamhet. Imorgon är det terapi och träning som gäller.
Bonne nuit,
K.
Vad gör vi denna söndagskväll då? Efter jobb och en snabb drink på stammisbaren med några flicks, kom jag hem och kände att jag inte alls var trött. Ställde mig i mitt mysiga, feminina lilla vita kök och lagade mat. Älskar saker som sköter sig själva i ugnen, matos är inte riktigt min grej. Blev en riktig kaloribomb som innehåller äkta grädde (vilket är helt och hållet mormors fel, då alla hennes recept och allt hon någonsin gjort är på vispgrädde), kassler, champinjonstuvning och broccoli, med ris. 70 tal så det skriker om det, och ganska osexig mat. Men gott var det. Nu lyssnar jag på Patrik Isaksson. Fråga mig inte varför. Men som låtskrivare är han faktiskt rätt underskattad.
Ni kanske märker att jag är hemma mycket. Känner mig ganska asocial för tillfället, och varken rödvinskvällar med mina darlings, whiskey sours, champagne på Riche, eller svettig dans nere på Marie Laveau lockar. Har ingen ork till att vistas bland män. Speciellt inte när jag har haft ganska fullt upp på den fronten på senaste tiden. Nu när P, O, F och S är bortresta har det lugnat ned sig men ändå. Det är vinter och jag har en varm och hård kropp att värma mig med, när tända ljus i alla rum inte räcker till. En man att ringa när jag vill prata med någon annan än alla antika guldspeglar i den här lägenheten. Att de inte är en och samma, och att ingen av dem tillhör mig, det är en annan historia. Men en ganska sekundär sådan.
Nej nu är det nagellacks-dags och sedan tänkte jag avsluta med någon charmig 40-tals film som andas gamla Hollywood och annat fint. Eller läsa lite Jane Austen. Jag har bäddat nytt (igen, byter väldigt ofta), mitt hår är ett mjukt trassel av naturliga lockar, jag har ett helt lager av doftljus hemma, och allting kanske ordnar sig. Vem vet. Har förvånansvärt nog tagit mycket mindre tabletter på senaste tiden. Ska göra en kopp vitt té och försöka njuta av min självvalda ensamhet. Imorgon är det terapi och träning som gäller.
Bonne nuit,
K.
söndag 9 januari 2011
Jag kysser inte dig för att jag vill, jag kysser dig för att jag inte kan låta bli.
Ibland känner jag mig mer som kameliaflickan än andra gånger. En demimonde, inte mer. Och nu såhär i dagsljus så vet jag att det är jag som känner så, inte han. Men klockan halv 4 på natten så är det inte lika enkelt. När det är över blir jag rastlös, och vill att han går. Ber honom gå.
- Du skulle lika gärna kunna kasta kläderna i ansiktet på mig, säger han och blundar, låtsas att han halvsover.
- Det skulle jag aldrig göra, säger jag då, kysser hans hud om och om igen. (Men det har hänt, med andra män.) Jag kan dock inte ligga kvar. Rastlösheten tar över.
Jag går in i badrummet, blir borta länge. Sitter med ansiktet i mina händer.
- En demimonde, inte mer... det är det enda du är, det enda du kan vara... mumlar jag, ser mig i spegeln, och ser bara det. Tanken på att gå tillbaka ut till sängen, och hans armar, gör mig ledsen. Samtidigt så älskar jag hans hud. Jag behöver doften av honom. Det gör mindre ont att vara Kameliaflickan då.
- Varför är du borta så länge? Frågar han när jag kryper ner bredvid honom, lägger mig till rätta på hans bröstkorg.
- Jag kan inte slappna av.
- För att?
- Mm... jag vet inte.
- Du brukar veta sånt. Du vet alltid.
Och jag skulle kunna säga att jag vill att han försvinner nu nu nu, och inte när jag andats ut och vant mig vid tanken att han är kvar. Att min kropp är smutsig, att jag är oren och trasig, att det är för att något är fel på mig och alltid kommer att vara det. Men att han kan kyssa bort det om han vill, att jag är bättre nära honom.
- Nej, jag vet inte, säger jag och lägger mig på andra sidan sängen, med ryggen mot honom. Och jag vet inte varför, men jag vill gråta.
- Du skulle lika gärna kunna kasta kläderna i ansiktet på mig, säger han och blundar, låtsas att han halvsover.
- Det skulle jag aldrig göra, säger jag då, kysser hans hud om och om igen. (Men det har hänt, med andra män.) Jag kan dock inte ligga kvar. Rastlösheten tar över.
Jag går in i badrummet, blir borta länge. Sitter med ansiktet i mina händer.
- En demimonde, inte mer... det är det enda du är, det enda du kan vara... mumlar jag, ser mig i spegeln, och ser bara det. Tanken på att gå tillbaka ut till sängen, och hans armar, gör mig ledsen. Samtidigt så älskar jag hans hud. Jag behöver doften av honom. Det gör mindre ont att vara Kameliaflickan då.
- Varför är du borta så länge? Frågar han när jag kryper ner bredvid honom, lägger mig till rätta på hans bröstkorg.
- Jag kan inte slappna av.
- För att?
- Mm... jag vet inte.
- Du brukar veta sånt. Du vet alltid.
Och jag skulle kunna säga att jag vill att han försvinner nu nu nu, och inte när jag andats ut och vant mig vid tanken att han är kvar. Att min kropp är smutsig, att jag är oren och trasig, att det är för att något är fel på mig och alltid kommer att vara det. Men att han kan kyssa bort det om han vill, att jag är bättre nära honom.
- Nej, jag vet inte, säger jag och lägger mig på andra sidan sängen, med ryggen mot honom. Och jag vet inte varför, men jag vill gråta.
lördag 8 januari 2011
I'm not in love, I'm just lazy.
Om telefonsex och sms-sex räknas så har jag defintivt brutit mitt nyårslöfte, 3 gånger den här veckan. Panik-messade Watson igår när inredningsångesten tog över allt för mycket, och han lyckades faktiskt lugna ned mig. Mest för att han fick mig att känna att vi kanske kan fixa det. Så nu har jag ny energi och försöker punktfördela fix-tänket. Lite ångest i taget, med andra ord.
Samtidigt så vet jag att det inte fungerar att hålla på såhär. Anledningen till att jag borde förminska J's del i mitt liv litegrann, är att jag blir så bekväm med bara hans existens. Det blir så utmattande att dejta på riktigt. Det är inte jobbigt att lära känna någon ny, men det är svårt att släppa in nya killar hela tiden. De ska ta reda på hur man är och fungerar och jag har väldigt dåligt tålamod. Watson bara vet. Han skrattar när jag får mina utbrott och skriker, han håller mig hårt när min mentala instabilitet, gör att luften tar slut, och tårarna är nära. Han håller sig borta när han ska. Han vet vilka mina favoritglas är, hur jag vill ha sängen bäddad, hur hårt jag vill bli biten, kan min musiksmak, är van vid böcker i sängen och vet att levande ljus inte betyder något.
Men jag blir som sagt alldeles för bekväm. Långa nätter i W's armar är liksom inte riktigt bästa sättet att träffa mr. Right.
Samtidigt så vet jag att det inte fungerar att hålla på såhär. Anledningen till att jag borde förminska J's del i mitt liv litegrann, är att jag blir så bekväm med bara hans existens. Det blir så utmattande att dejta på riktigt. Det är inte jobbigt att lära känna någon ny, men det är svårt att släppa in nya killar hela tiden. De ska ta reda på hur man är och fungerar och jag har väldigt dåligt tålamod. Watson bara vet. Han skrattar när jag får mina utbrott och skriker, han håller mig hårt när min mentala instabilitet, gör att luften tar slut, och tårarna är nära. Han håller sig borta när han ska. Han vet vilka mina favoritglas är, hur jag vill ha sängen bäddad, hur hårt jag vill bli biten, kan min musiksmak, är van vid böcker i sängen och vet att levande ljus inte betyder något.
Men jag blir som sagt alldeles för bekväm. Långa nätter i W's armar är liksom inte riktigt bästa sättet att träffa mr. Right.
Händig kille sökes?
Är inne på inredningssidor och får ångest över att jag inte bor i ett hus, utan i en 2 rums hyresrätt. Känner mig så fruktansvärt begränsad och längtar så efter det hem som jag egentligen vill ha. Det är lite av en budgetfråga också, men samtidigt så finns det gränser för hur mycket man vill lägga ned på inredningen i en lägenhet som man ändå inte kommer bli kvar i föralltid. Jag vill kunna riva ut standardgarderoberna, eller tapetsera dörrarna. Byta ut handfat och kökszink. Lägga golv och måla citat på väggarna. Än så länge behöver jag inte känna att jag lagt så mycket pengar på det här stället, inga summor som man inte kan leva med. Har bara väldigt svårt för att ha möbler som man inte totalt älskar. Det första, och enda jag egentligen gjort, är att måla om sovrum och vardagsrum, och ska snart ta itu med hallen också. Gröna, blåa och röda tapeter är inte riktigt min grej. Lista på allt som ska tas itu med här hemma:
- Hallen ska målas i pärlemor/ljust gyllene metallicfärg från Beckers. Sedan ska spegel, och redan existerande (8!) tavlor upp. Måste inhandla hatthylla i svart smidesjärn. Kommer förmodligen tillkomma ännu en spegel om jag känner mig själv rätt. Eventuellt klä om stolen igen.
- Sovrummet har en massa småfix kvar. En tavla som ska upp, en låg bokhylla/sminkbord, någon kista för ytterligare förvaring. Någon kudde till. Älskar kuddar. Men helst och mest av allt så vill jag göra en sänggavel.
- Kök och badrum ska få nya kranar och slangar har jag tänkt. Någon fin zinkfärgad taklampa med industrikänsla till köket.
- Vardagsrummet är en enda stor ångesthärva. Är helt okej med min soffa (kanske pga att den gömmer sig under 15 kuddar och två filtar) och älskar mitt soffbord. Men utöver det så får jag panik. För det första så gillar jag inte tv-apparater eller tekniska prylar. Sedan så känner jag aggressioner mot mitt matbord, som är för 4 personer. Små matbord är inte min grej alls, och rummet blir helt uppätet av soff-delen, medans mat-delen mest tycks be om ursäkt för sin existens. Helst av allt skulle jag ha ett råare bord, med tydliga brädor som utgör skivan, gärna med ngn spricka här och där. Något mer organiskt så rummet känns levande. 4 stolar, och en bänk längs ena sidan. Är två speglar som ska upp, och två tavlor som ska hängas om. I övrigt är jag i desperat behov av bra bokförvaring då det ligger högar med böcker överallt. Och där har jag gärna något stilrent med tunna hyllplan, som låter böckerna tala. En till matta, tv-bänk om man nu måste ha det. En ursäkt att köpa mer ljuslyktor, om något.
- Och belysningen är ett helt kapitel för sig. Jag tycker majoriteten av alla lampor är fula. Samtidigt så vet jag ju att belysning gör allt för ett rum! Jag vill ha stilrena lampor som smälter in, men som samtidigt är 2 m höga och de flesta är 165 cm, plus-minus. Ofta minus. Måste installera dimmers i v-rum, s-rum och hall. En till lampa i hallen, läslampa vid sängen, taklampa till v-rum och två golvlampor, eventuellt likadana, fast i varsitt hörn, läslampa bakom soffan.
Ni märker ju själva. Jag borde blockera vissa sidor på internet. Alternativt ta lugnande innan jag besöker dem. Det kommer ta ett tag, att få ordning på torpet. Vissa saker ryker dock fortare än andra.
Sedan borde jag ta ställning till mitt älskade piano, borde jag ens ha kvar det? Jag är för gammal för att plötsligt bli någon virtuos. Och det tar upp så mycket plats. But still liksom.
Just nu är hallen prioritet nr 1. Blir yr när jag tänker på resten. Efter det är det belysning och allt jävla småfix. Vågar inte ens tänka på mina blandade känslor inför vardagsrummet. Hjälp.
- Hallen ska målas i pärlemor/ljust gyllene metallicfärg från Beckers. Sedan ska spegel, och redan existerande (8!) tavlor upp. Måste inhandla hatthylla i svart smidesjärn. Kommer förmodligen tillkomma ännu en spegel om jag känner mig själv rätt. Eventuellt klä om stolen igen.
- Sovrummet har en massa småfix kvar. En tavla som ska upp, en låg bokhylla/sminkbord, någon kista för ytterligare förvaring. Någon kudde till. Älskar kuddar. Men helst och mest av allt så vill jag göra en sänggavel.
- Kök och badrum ska få nya kranar och slangar har jag tänkt. Någon fin zinkfärgad taklampa med industrikänsla till köket.
- Vardagsrummet är en enda stor ångesthärva. Är helt okej med min soffa (kanske pga att den gömmer sig under 15 kuddar och två filtar) och älskar mitt soffbord. Men utöver det så får jag panik. För det första så gillar jag inte tv-apparater eller tekniska prylar. Sedan så känner jag aggressioner mot mitt matbord, som är för 4 personer. Små matbord är inte min grej alls, och rummet blir helt uppätet av soff-delen, medans mat-delen mest tycks be om ursäkt för sin existens. Helst av allt skulle jag ha ett råare bord, med tydliga brädor som utgör skivan, gärna med ngn spricka här och där. Något mer organiskt så rummet känns levande. 4 stolar, och en bänk längs ena sidan. Är två speglar som ska upp, och två tavlor som ska hängas om. I övrigt är jag i desperat behov av bra bokförvaring då det ligger högar med böcker överallt. Och där har jag gärna något stilrent med tunna hyllplan, som låter böckerna tala. En till matta, tv-bänk om man nu måste ha det. En ursäkt att köpa mer ljuslyktor, om något.
- Och belysningen är ett helt kapitel för sig. Jag tycker majoriteten av alla lampor är fula. Samtidigt så vet jag ju att belysning gör allt för ett rum! Jag vill ha stilrena lampor som smälter in, men som samtidigt är 2 m höga och de flesta är 165 cm, plus-minus. Ofta minus. Måste installera dimmers i v-rum, s-rum och hall. En till lampa i hallen, läslampa vid sängen, taklampa till v-rum och två golvlampor, eventuellt likadana, fast i varsitt hörn, läslampa bakom soffan.
Ni märker ju själva. Jag borde blockera vissa sidor på internet. Alternativt ta lugnande innan jag besöker dem. Det kommer ta ett tag, att få ordning på torpet. Vissa saker ryker dock fortare än andra.
Sedan borde jag ta ställning till mitt älskade piano, borde jag ens ha kvar det? Jag är för gammal för att plötsligt bli någon virtuos. Och det tar upp så mycket plats. But still liksom.
Just nu är hallen prioritet nr 1. Blir yr när jag tänker på resten. Efter det är det belysning och allt jävla småfix. Vågar inte ens tänka på mina blandade känslor inför vardagsrummet. Hjälp.
fredag 7 januari 2011
Round one, pt II.
... fast först lite mer om då och där:
Det började bra, det fick till och med negativa lilla jag erkänna. Men det har sakta men säkert börjat gå utför. Han pratar knappt med mig, är oftast trött och verkar ibland helt ointresserad av att träffa mig. Sedan kan han plötsligt köra förbi mitt hus på vägen hem, bara för att säga hej och kyssa mig godnatt, innan han fortsätter hem till sig. Stunder av bitande kyla, möter ögonblick av genuin värme. Han verkar sorgsen och stänger mig ute. Men sedan kan han se på mig lyckligt och så skrattar vi tillsammans igen. Men det finns andra saker också, som får både mina vänner och mig själv att ifrågasätta vad fan jag håller på med. För det första har vi egentligen ingenting gemensamt. Han är en föredetta hockey-kille, som inte verkar ha några riktiga intressen utöver poker. Hans dag är förstörd om en Djurgården-match går åt helvete, han läser inte böcker, han lyssnar bara på Metallica och han bor hemma hos sin mamma fortfarande (och är väldigt bekväm med det också). Inte precis något utav det jag vill ha i en kille. Andra saker han gör irriterar mig också. Som att han går in med skorna i vardagsrummet, tar nya handdukar hela tiden, och aldrig hänger upp dem efter användning. Och så det faktum att han inte har vett att skämmas över att hans mamma fortfarande tvättar hans kläder och städar hans rum. Vissa saker gör mig mer ledsen, och får mig att ta distans till honom, på samma sätt som han backar varje gång han tycker jag kommer för nära. Han låter mig aldrig laga mat åt honom (fast han nyfiket öppnar kylskåpet varje gång han är här), lyssnar bara halvt när jag pratar om allt konstnärligt som jag älskar och hans standardsvar på frågan om vi ska ses är alltid "kanske." Fast sedan är det ändå så att han dyker upp här och kryper ner bredvid mig, medans han mumlar att han velat vara med mig hela veckan. Jag är minst sagt förvirrad och splittrad.
- Vad fan finns det att grubbla över? Killen är uppenbarligen inte rätt för dig, och du vet ju att det inte finns en framtid med en sån kille?
- Men han är mitt livs bästa sex. Det måste vara värt något. Det kanske inte betyder något, för sex är bara sex, men det är värt något. Det förtjänar en chans att vara mer.
- Tror du verkligen att det är mer?
- Nej. Men jag önskar att det vore det. Just nu räcker det för att jag ska hålla kvar. Lite till i alla fall.
Meemaw och första (men inte sista) kärleken.
Papi och lillebror hjälpte mig bygga ihop allt igår och det blev så fruktansvärt fint. Önskar nästan jag kunde lägga upp bilder på det. Var hos mormor idag och åt lunch, hämtade en korg att ha vinflaskor i och försökte hitta en matta till köket. Inte velat ha en förut men nu så ser det lite tomt ut utan. Hon väver ju, min älskade mormor. Mattor, dukar, löpare, och fina små band. Kommer ha en massa saker hon har gjort hemma när jag har mitt vita drömhus på landet. Jag fick också ett vackert munspel, som just nu ligger ovanpå pianot (så att det känner sig hemma?) Det var en present som hon köpte till sin första kärlek, en norsk sjöman, på deras bröllopsresa. Han brukade jämt spela sånger utanför hennes fönster innan de gifte sig. "Det var därför jag blev kär i honom," brukar hon säga. Det här är tillverkat i Tyskland och ordet "Rheingold" står ingraverat på ena sidan. Vilket såklart för mina tankar till Wagner. Anyway, killen var otrogen mot henne med allt som rörde sig och hon "rymde" (tog alla sina grejer och stack när han var iväg och jobbade på sjön) till Brasilien där mormorsfar jobbade för Ericson. Och munspelet tog hon också. Lite symboliskt kanske? Efter det, ung som hon var, så hade hon svårt att lita på män och lät ingen komma riktigt nära. Men hon blev såklart gift, och kär igen! (Inte riktigt rätt ordning att göra saker på, men ändå, hon träffade fler män.) Idag tänkte hon göra sig av med det när vi rensade bland gamla brev och dylikt, men jag stoppade henne och tog hand om det. Så nu ligger det i sin sammetsklädda ask och glimmar. Lära sig spela kanske?
Älsklingar, lär känna människorna i era liv. Ni vill inte att det försvinner utan att ni vet vilka de var. Vet ni det, så kommer de alltid att leva vidare i er. Jag älskar min mormors historier, har alltid gjort, ändå sedan jag var liten. Var länken mellan historia och nutid, om ni kan. Ska hem till familjen och dricka lite vin nu.
Later darlings.
/K.
Älsklingar, lär känna människorna i era liv. Ni vill inte att det försvinner utan att ni vet vilka de var. Vet ni det, så kommer de alltid att leva vidare i er. Jag älskar min mormors historier, har alltid gjort, ändå sedan jag var liten. Var länken mellan historia och nutid, om ni kan. Ska hem till familjen och dricka lite vin nu.
Later darlings.
/K.
torsdag 6 januari 2011
Round one, berättelsen om då och där.
Pt. I
Egentligen så tycker jag inte om honom. Men jag tycker om att vara med honom. Det är något med honom, som gör att jag vill ha honom i närheten. Jag kan inte vara i hans närhet, utan att vi kysser varandra. Det finns nästan inga ord, bara kyssar. Jag vill frysa och ligga i hans armar, och känna hans kroppsvärme. Ha hans haka mot mitt huvud, och hans ljumma läppar mot min panna. När han trasslar in sina händer i mitt hår och andas in mig så vill jag stanna där han är. Jag biter mig i läppen när jag hör på hans andetag att han nästan somnat så att jag inte ska väcka honom med mina. Och när det är alldeles för sent eller alldeles för tidigt, så ligger jag så stilla jag kan så att han inte ska komma på att det är dags att gå. När han är i mig, håller jag fast honom med mina ben, jag har ena handen runt hans nacke, och den andra djupt fastnaglad i hans rygg. Jag andas mot hans hals och viskar i hans öra hur mycket jag vill ha honom, bönar och ber om mer, med tårar i ögonen för att han känns så bra. Och efteråt när vi ligger nära varandra, utmattade, så skrattar jag och kysser hans genomsvettiga kropp, rör vid honom och vill ha honom igen. Vi duschar och smeker varandra, kysser och suckar lyckligt. När jag somnar är det på hans arm, han håller min hand och jag kysser tacksamt hans. - Det finns alltid kroppsdelar att kyssa. I mitt sista vakna ögonblick hinner jag le åt hur han lagt sig så att vi ligger hopkurade på en tredjedel av sängen, hur han envisas med att ligga på samma kudde och under samma täcke som mig, och hur han halvsovandes, omedvetet pussar mig på huvudet. Men jag tycker inte om honom. Inte egentligen.
Utseendefixering är ju... kul.
Namn: K.
Ögonfärg: Mörkbruna.
Hår: Mörk kastanj, självlockigt.
Längd: 165 cm, vilket alltid förvånar människor lika mycket.
Hårvård: Trésemme moisturizing schampoo and protective balsam, samt en hårinpackning för brownies. Värmeskyddande spray från Trésemme, hair lotion från Maria Nila, silkesdroppar.
Parfym: Signaturparfymen är J'adore av Dior, men är ibland otrogen mot den med Flowerbomb, The One, Diamonds.
Naglar: gotiskt mörka, snövita eller naturliga, iaf nu på vintern. Toes är barnsligt mörkrosa, i princip alltid. Internskämt/minne från en helg vid ett lakehouse (lake Placid, FL).
Läppar: plommon eller bleka, favoritglanset är ett blekrosa utan glitter från Sephora som jag köper lager av.
Ögonmake: crémeögonskugga från Yves Rocher, vit bas från Estée Lauder, toppar med ljusa nyanser från Smashbox. Kajal, Dior. Mascara Hypnose från Lancôme, mörkbrun ögonbrynsskugga.
Face: Lancôme Hydra Zen Neurocalm, tonad fuktcreme från Apoteket, puder från Too Faced, rouge från Make up store, någon billig budget concealer, highlighter från i.d. Ekologiska borstar som är mjukast i hela världen.
Rengöring: cleansing milk och ansiktsvatten, någon rosa med rosor från Garnier, I think. Tvättar dock först med Nivea visage young deep cleansing gel. Älskar den, var det enda jag ville att familjen köpte med från Sverige när de hälsade på mig i Florida. Pores be pure, ansiktsmask, kommer inte ihåg vad märket heter.
Kropp: Shea body butter från Body store (heter det så?), någon från Ldb, Dove brun utan sol, Kings&Queens honey and milk med shimmer. Kroppsscrub från Sephora.
Bad: rosenolja, badskum i överflöd, badbomber och dylikt från Lush.
Piercingar eller tatueringar: Öronen räknas inte, men vill definitivt köra 1 eller 3 skindivers/anchors i bling någonstans lite privat, och har tio små små små gaddningar lite här och där. Varav 7 är citat, som den ordnörd jag är, och 5 är placerade på/omkring fötterna. Är ganska splittrad mellan att vara stilren och att leka rockstar. Tycker tatueringar är så otroligt vackra. Önskar jag kunde skriva på hela mig ibland. One of the girls gaddar dessutom, så de har helarmar. Träffar man mig så har jag nog bara en synlig tatuering och det är den på handleden. Men som sagt, i tatueringskretsar, räknas jag nästan som orörd.
Gym och solarium: Sats baby, sats. Sedan så gillar jag inte riktigt solarium (färgen känns så onaturlig, huden åldras i förtid, och så känns det sjukt tidsineffektivt att bara ligga ned i 25 min utan att kunna göra någonting annat), går som högst 3 gånger per år.
Favoritkroppsdel: Svårast på den här listan. Hm. Hår, ögon, hy, bröst, händer?
Kroppsdel jag tycker minst om: nja, vet inte om det är någon speciell del. Mindre ärr, smalare/starkare kropp i allmänhet. Slankare höfter, tonade armar och ryggmuskler vore trevligt. Annars hittar man ju alltid fel. Har t.ex. haft lite svårt för min näsa, även om jag försöker jobba bort det tänket.
Tips och Övrigt: brukar spraya Dior Addict på mina sängkläder om jag får sällskap men själv är ofixad. Fråga mig inte varför. Annars är det väl inget nytt för världen. Sov ordenligt (svårast), ta långa bad/basta, träna då och då. Ta inte i ansiktet med orena händer. Byt sängkläder ofta. Tvätta bort sminket. Återfukta. Ska jag ens fortsätta?
Ögonfärg: Mörkbruna.
Hår: Mörk kastanj, självlockigt.
Längd: 165 cm, vilket alltid förvånar människor lika mycket.
Hårvård: Trésemme moisturizing schampoo and protective balsam, samt en hårinpackning för brownies. Värmeskyddande spray från Trésemme, hair lotion från Maria Nila, silkesdroppar.
Parfym: Signaturparfymen är J'adore av Dior, men är ibland otrogen mot den med Flowerbomb, The One, Diamonds.
Naglar: gotiskt mörka, snövita eller naturliga, iaf nu på vintern. Toes är barnsligt mörkrosa, i princip alltid. Internskämt/minne från en helg vid ett lakehouse (lake Placid, FL).
Läppar: plommon eller bleka, favoritglanset är ett blekrosa utan glitter från Sephora som jag köper lager av.
Ögonmake: crémeögonskugga från Yves Rocher, vit bas från Estée Lauder, toppar med ljusa nyanser från Smashbox. Kajal, Dior. Mascara Hypnose från Lancôme, mörkbrun ögonbrynsskugga.
Face: Lancôme Hydra Zen Neurocalm, tonad fuktcreme från Apoteket, puder från Too Faced, rouge från Make up store, någon billig budget concealer, highlighter från i.d. Ekologiska borstar som är mjukast i hela världen.
Rengöring: cleansing milk och ansiktsvatten, någon rosa med rosor från Garnier, I think. Tvättar dock först med Nivea visage young deep cleansing gel. Älskar den, var det enda jag ville att familjen köpte med från Sverige när de hälsade på mig i Florida. Pores be pure, ansiktsmask, kommer inte ihåg vad märket heter.
Kropp: Shea body butter från Body store (heter det så?), någon från Ldb, Dove brun utan sol, Kings&Queens honey and milk med shimmer. Kroppsscrub från Sephora.
Bad: rosenolja, badskum i överflöd, badbomber och dylikt från Lush.
Piercingar eller tatueringar: Öronen räknas inte, men vill definitivt köra 1 eller 3 skindivers/anchors i bling någonstans lite privat, och har tio små små små gaddningar lite här och där. Varav 7 är citat, som den ordnörd jag är, och 5 är placerade på/omkring fötterna. Är ganska splittrad mellan att vara stilren och att leka rockstar. Tycker tatueringar är så otroligt vackra. Önskar jag kunde skriva på hela mig ibland. One of the girls gaddar dessutom, så de har helarmar. Träffar man mig så har jag nog bara en synlig tatuering och det är den på handleden. Men som sagt, i tatueringskretsar, räknas jag nästan som orörd.
Gym och solarium: Sats baby, sats. Sedan så gillar jag inte riktigt solarium (färgen känns så onaturlig, huden åldras i förtid, och så känns det sjukt tidsineffektivt att bara ligga ned i 25 min utan att kunna göra någonting annat), går som högst 3 gånger per år.
Favoritkroppsdel: Svårast på den här listan. Hm. Hår, ögon, hy, bröst, händer?
Kroppsdel jag tycker minst om: nja, vet inte om det är någon speciell del. Mindre ärr, smalare/starkare kropp i allmänhet. Slankare höfter, tonade armar och ryggmuskler vore trevligt. Annars hittar man ju alltid fel. Har t.ex. haft lite svårt för min näsa, även om jag försöker jobba bort det tänket.
Tips och Övrigt: brukar spraya Dior Addict på mina sängkläder om jag får sällskap men själv är ofixad. Fråga mig inte varför. Annars är det väl inget nytt för världen. Sov ordenligt (svårast), ta långa bad/basta, träna då och då. Ta inte i ansiktet med orena händer. Byt sängkläder ofta. Tvätta bort sminket. Återfukta. Ska jag ens fortsätta?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)