det här är bara negativt och jävligt så vill du vara lycklig får du vänta tills nästa inlägg

Jag promenerade hem från jobbet idag. Det var varmt och alla gick med solglasögon och bara ben. Och helt plötsligt vid en syrénbuske som blommat ut för länge sedan, så bara kom dom. Tårarna. Jag är så känslomässigt, ekonomiskt, livsstressad just nu, det är så mycket som behöver falla på plats med jobb och skola och pengar, och jag har så fruktansvärt ont i kroppen av mitt jobb. Nackspärr fast i hela överkroppen, huvudvärk fast i fötterna. Jag behöver ett glas vin, en naprapat, kyssar i nacken, en lång jävla båttur. Någonting som stillar allt. Det som gör det så himla tungt är att jag bär allting själv. Och jag är så trött på att le just nu, förlåt men jag är verkligen det. Allting bara byggs på och byggs upp, och någonstans där inuti finns jag, men kvävs nästan. Jag måste hålla uppe allt för annars blir jag levande begravt i livspusslet. Och det finns ingen som kysser bort mina tårar, ingen som säger att det kommer bli bättre, att vi fixar det och ordnar allt. Även om jag inte skulle tro på det så behöver jag det, det skulle bli lättare att andas om någon delade min vardag med mig. Jag behöver den där rösten som upprepar allt det där man bara säger, för jag är så hes nu. Jag har tappat min röst och egentligen vill jag bara skrika. Så jag gråter istället, mot en jävla syrénhäck, i ett villaområde, där ingen annan somnar ensam, och alla går med bara bruna ben, och är dom ledsna innerst inne så syns det ändå inte bakom solglasögonen.

Fan. Jag klarar inte det här.

(Och det har hänt en sak mellan mig och min mormor, så vi pratar inte med varandra. Därav den ekonomiska stressen som ligger som ett järngaller runt oron. Men mest av allt det här med att hon krossat mitt hjärta litegrann och mycket mer än någon pojke någonsin gjort. Jag vill bara få gråta men jag är så spänd överallt. Så jag tar långa, varma bad, alldeles för varma när det är 25 grader ute, för att få spänningen att lätta. Men jag kan inte sova av all ångest, och jag kan knappt ta mig upp ur sängen av muskelvärken. Jag är gammal i själen, och gammal i kroppen, och jag vill fan inte mer nu.)