N: ... tänker du någonsin på oss?
K: Vad menar du?
N: Ja, alltså har du dolda baktankar och så.
K: Hur kan du tro det? Känner du mig inte bättre än så?
N: Nej, men jag tänker på det ibland.
K: Tänker på vad då?
N: Vi pratar hela tiden, i timmar, och vi pratar om allt mellan himmel och jord. Funderar du aldrig någonsin på varför vi inte gör mer? Varför vi inte ses?
K: Snälla, säg inte så. Tänk inte så. Jag vill inte tänka så.
N: Vadå du tänker aldrig så?
K: Helt ärligt?
N: Skulle aldrig frågat någon annan det, det brukar vara den motsatta parten som undrar sånt. Men jag vet att jag kan fråga dig, vad som helst, och att du alltid är ärlig mot mig. Och jag är för en gångs skull inte obekväm med frågan. Så ja, helt ärligt.
K: Du är attraktiv. Jag är attraherad av dig. Men nej, jag tycker inte det är bra att låta sig själv tänka sådär som du gör just nu. Förstör det inte. Tänk inte så.
N: Jag ska inte... men vad tänker du då? Om oss? Du bara tänker inte alls?
K: Jag tänker att jag blir glad när du sms:ar, och glad när du ringer, och glad när jag ser dig. Att vi vet var vi har varandra. Men nej, mer än så tänker jag inte. Vill inte tänka mer än så. Det vi har är så fint.
N: Och att försöka något mer skulle förstöra det enligt dig?
K: Nja, enligt allt jag vet om oss så skulle det göra det. Ta inte det här fel, men dejtande verkar vara så ångestladdat för dig. Jag är hellre den här tjejen, som du slappnar av med, och som gör dig glad, och som du öppnar upp dig för, än någon tjej du träffar, letar fel på och gör dig av med. Jag tycker om att vara den här tjejen.
N: Det är verkligen bra, det här vi har.
K: Ja, det är ju det.
N: Du är speciell du, K.
K: Mjo. De säger det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar