"Well baby, you're already in that cage. You built it yourself... ...It's wherever you go. Because no matter where you run, you just end up running into yourself. "

Mitt hjärta vill bort från den här staden. Bort från allt som för mig att minnas och sakna. Eller kanske vill jag bara bort från den här lägenheten. Mest av allt vill jag nog bort från mig själv. Mina atarax är slut. Har bara inderal och risperdal hemma. Så kul tänkte jag ha ikväll. Egentligen vill jag gå och lyssna på jazz i stan och dricka té med en vän men ingen, ingen, ingen vill hitta på något ikväll. Och jag klarar inte av den här känslan, det sliter, tär och trycker på samma gång. Jag önskar att jag hade någonstans att ta vägen. Att inte varje andetag påminde kroppen om hur mycket det tar emot allting.

Det går över, jag vet det. Jag bara önskar att det inte alltid kom tillbaka.