du är vemodet i varje vacker stund.

I lördags fyllde jag år. Bordet fylldes av cupcakes täckta med white chocolate frosting, jordgubbar, vindruvor, bröd, vitlöksmör, pastasallad, paj, oliver och ostar. Champagneglasen stod uppradade, med sidensnören och namnlappar i pastellfärger, och sju flaskor bubbel i kylen. Doftljus och syréner på soffbordet, fransk musik och så spöregnet utanför.

In trillade mina flickor. Mina vackra, intelligenta, roliga, varmhjärtade flickor. Glada stod de i dörren och log stort, grattade och bad om en hårfön efter ovädret utanför. Och så umgicks vi hela dagen, åt och drack och skrattade. Jag fick världens vackraste vita rosor som jag ju älskar så, och massvis med fina paket. En vit stor lykta i trä, blekblåa skor med spetssnörning, en novell av Boye, en diktsamling av Tranströmer, gröna téer, doftljus, gammaldags parfymflaskor i lila glas, tekoppar, en receptbok, två halsband med gammaldags klockor, en vacker glasburk från en favoritbutik i Gamla stan. Jag har världens bästa vänner som känner mig bäst i hela världen.

När det blev kväll så lockades hår, det sattes på lösögonfransar, en bästa vän sminkade en annan, luften fylldes av parfym. Vi shottade tequila och trängdes i hallen. Åkte till Ljunggrens och mötte upp ett stort fång vänner till, tog oss förbi Laveau, slutade på East. Jag drack Bellinis och whiskey sours, hann inte alls umgås med alla älskade som jag ville, men kramades mycket. Avslutade kvällen med en Norrlänning som är alldeles för snäll och som pussar mig på pannan och näsan mest hela tiden och säger "vad fin du är."

Och jag har en fantastisk födelsedag, dagen efter ligger jag med en välförtjänt huvudvärk och väntar på S som är iväg och undervisar några pianoelever. När han kommer hem kollar vi på film och äter hemkörd pizza.

Jag har världens bästa vänner, och jag har fyllt den där åldern som är min riktiga vuxenålder, för nu är jag lika gammal som mamma var när hon fick mig. Jag är ung men jag är vuxen och jag har den där pirrande känslan och oron i kroppen som säger mig att livet börjar på riktigt snart, och jag är lycklig som har så mycket fina människor i mitt liv men,

men den jag gav mitt hjärta till är inte min längre, och han grattade mig inte på min födelsedag, och jag vet inte vad som känns mest, att han inte gjorde det eller om han hade gjort det, och idag när jag inte har ett glas bubbel i handen, och inte är bakis längre, så finns bara det där trycket över bröstkorgen som är saknad.