Ibland så slår du till mitt i allt. Ditt skratt. Sättet du spärrar upp ögonen när du pratar om sånt du tycker om. Dina perfekta läppar och dina insjunkna kinder. Hur du brukade le i sömnen. Dina tunga andetag. Ditt gängliga sätt att gå. Dina hand som vilar på min höft. Den där lätta kyssen bakom örat, som ett hemligt tecken, bara för oss. Din kropps linjer, varje muskel, hur du doftar. Din stora hand över min. Hundratusen minnesbilder i ett enda andetag, och jag vet inte vad jag ska göra. Det gör så ont, alla minnen, alla drömmar, allt jag önskade mig. Allt jag fortfarande vill. Men mest ont, mest ont, den där lilla rösten som påminner om att en dag minns jag inte alls, och du kommer glömma mig helt.
Du kommer somna med din hand på någon annan flickas höft, och skratta mot hennes axel, och lägga din hand över hennes, och hon kommer se på dig när du sover och dra händerna genom dina mörka lockar, och drömma alla mina drömmar om oss. Hon kommer lära sig varje linje och känna doften av dig på sin hud, och jag vet inte, vet inte, vet inte, vad jag ska göra.
För du får göra som du vill men aldrig andas någon annan än mig. Åh herre-gud, vad ska jag göra när du andas någon annan än mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar