lördag 16 juni 2012

dagarna som passerar, dagarna vi minns.

Jag har väldigt kul nästan hela tiden. Jag skrattar otroligt mycket. Varje gång tjejerna samlas slås jag av hur otroligt vackra alla är. Jag går ut och tittar på fotboll med killkompisarna på Strand, och just pojkarna läker hjärtat mer än annat. Jag går på äventyr med mina vapendragare Minnie och Sania. Jag har efterfester med tända ljus, hiphop och amaretto.Vi firar Chloé, och från fördrinken på Folkbaren, blev det middag på Roxy, följt av 7an, Fridays Stureplan, Obaren (där jag spontankysste någon kostymklädd 30 åring), East och Spy bar. 11 timmars festande. Champagne, appletinis, fireball och vin i mängder. Jag är fortfarande dödsbakis.

Min norrländska jazzmusiker har åkt hem över sommaren, och jag andas ut av lättnad - han skickar söta sms om att han saknar mig varje dag. Den kostymklädda 30 åringen undrar om jag vill ses någon dag, och jo, det vill jag väl kanske. Jag vet inte. Låtsas-fransosen visar sig ha flickvän och det är väl tråkigt, tror jag. Mitt lammkött hör av sig och jag blir ganska glad. Typ. Och Tintin är i Ukraina för EM, men saknar också.

Jag har väldigt kul nästan hela tiden. Jag skrattar otroligt mycket. Men på måndagarna då gråter jag nästan hela dagen, för ingenting läker hjärtat på riktigt, och det här med att det har gått ännu en vecka utan dig, och jag har ännu en vecka utan dig framför mig, det blir alldeles för mycket för mig, när jag inte har en drink i handen och en annan pojke bredvid.

Men jag ser fram emot saker. Sommar och äventyr, och platser och människor att försvinna till. Minnen som inte är du.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar