("Clownen")
Vi sitter i en soffa på Nordic Lights. Han, avslappnad och stadig, jag, uppkrupen tätt intill. Vi dricker pinot noir och han leker med mitt mörka lockiga hår. Utanför pulserar Stockholm förbi, klätt i snö och is. Men vi gömmer oss härinne och låtsas som om vi är det enda som finns. DJn spelar latinamerikansk electrohouse och vi kan knappt höra vad den andra säger. Men vi försöker överrösta den ändå, kan inte låta bli att prata med varandra. Jag ler lyckligt åt att hitta svaren i hans ögon. Han, hittar mina i mitt leende.
Alla runt omkring oss, ser längtansfullt, bittert, varmt, och avundsjukt på oss. Vi ser nykära ut.
Sanningen är att han åker om en månad och blir borta på obestämd tid. Men som de generationsskadade stackars människorna vi är, så är det först nu, och med den vetskapen, som vi äntligen kan bestämma oss för att bara vara.
Jag läppjar på mitt vin och ser mig omkring. Sedan spontankysser jag honom intensivt mitt i en mening.
- K, du verkar nästan glad att jag åker, mumlar han mellan kyssarna och skrattar roat åt mig.
- Mjo, men bara nästan, svarar jag.
Och jag är helt allvarlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar