du är så vacker men jag vet inte vem du är längre.

I söndags mötte jag upp N i stan. Han gav mig en stor röd ros, och i bilen väntade ett paket till mig. Vi har inte setts på nästan 3 veckor och ännu en gång slogs jag av hur otroligt vacker den mannen är. Vi åkte hem (till honom) och lagade mat. Sedan åkte vi ut till Tyresö slott, som jag älskar. Vi gick runt i parken, och på upptäcksfärd runt ägorna. Det var varmt och blåsigt på samma gång. Träden därute är så höga och det växer både vallmo och pioner. Det var nästan bara vi, i en helt avskild värld, där tiden tycks stå stilla. Jag fantiserade om att jag var en adelsdam, N var min älskade mr Darcy, och att bara bortom skogen så dolde sig en engelsk hed. Sen åkte vi hem och kysstes i timmar och jag tänkte ännu en gång, att Gud vad han är vacker. Sen skickade J ett sms och jag glömde bort både slott och prinsar.

istället för kärlek.

Började denna solskensmåndag med lite välbehövlig terapi, och mötte sedan upp Carolina och mina två irländska underbara vänner på Grodans uteservering. Vi bestämde oss för att gå ut på Djurgården. På vägen köpte vi mjukglass. Vi satt och åt den på kajen och fantiserade om lata sommardagar i skärgården, och båtturer med havssmak. Vi begav oss sedan mot ett härligt lugnt och mysigt Josefinas där vi tog ett glas och bara hängde. Tog älskade Djurgårdsfärjan till Slussen. Mötte upp Angie, promenerade tillbaka och satte oss på Berns uteservering. Efter någon halvtimme så kom Stockholms Jazzorkester och ställde upp alla sina grejer för en spontankonsert! Sånt gör Kameliaflickan lycklig! Vi tog en kopp te på söder, och världen hade varit en perfekt plats om det inte varit för att jag då hör det där äckliga inställsamma skrattet, och den där ytliga naiva våprösten. Hon är tillbaka i Sthlm och sitter vid bordet bredvid mitt. Jag blir till och med tvungen att hälsa på människan. Jag mår illa inombords och känner hur ilskan och svartsjukan tar över. Och ungefär där inser jag att jag verkligen inte orkar längre. Jag byter plats och försöker prata av mig mina obehagskänslor. Men det går inte. Inte just nu när han är så långt borta och inte älskar mig. FAN.

kanske är du och jag det enda som verkligen betyder något.

- Du förstår väl varför jag blir så illa berörd när hon kommer på tal?
- Både ja och nej. Egentligen inte. Förklara.
- Massor med anledningar.
- Ge mig en.
- För det känns lite som att hon var förstahandsvalet.
- Jag har aldrig sett på det så. Det har aldrig funnits första och andrahandsval.
- Och hon betedde sig så jävla illa mot dig, och ändå var du bara bra mot henne hela tiden.
- Till skillnad från hur jag är mot dig menar du? Jag kanske tog lite skada av allt det där, jag kanske vill vara så, men inte riktigt vågar längre. För då blev det som det blev.
- Mm. Och jag känner... liksom... mest av allt, så tar jag allt som har med henne att göra så hårt, för om det hade fungerat mellan er så hade du och jag aldrig funnits.
Och då ler han mot mig i mörkret, och ser på mig med kärlek.
- Vilken tur att det inte gjorde det då, säger han hest, och jag älskar honom så, så mycket i det ögonblicket.

Jag kysser honom till svar och sedan ligger vi tysta en stund.
- Känns det inte konstigt? Frågar jag.
- Vad?
- Att det finns någon som tycker om dig, och bryr sig om dig, så otroligt mycket, säger jag och tittar på honom, lite undrandes. Och den här gången är det han som kysser mig.
- Nej. Det känns precis som det ska kännas.
Jag nickar lite försiktigt.
- Eller hur? Frågar han och ler, för en sekund vet jag inte om leendet är lyckligt eller sorgset.
Men jag svarar inte, utan jag lägger mig bara ännu närmare och känner att här vill jag stanna för alltid.

bring the heat.

Har hittills legat i hamnen och solat, nu har jag smörjt in mig, sminkat och inte orkat föna håret (det är ju så varmt.) Carolines pojkvän P från Irland har landat, och jag ska strax bege mig mot Thaibåten för att fira att Chloé fyllt år! Nu gör vi det här Stockholm!

när trycket över hjärtat lättar, och Sthlm min enda kärlek.

Igår jobbade jag lite, J och jag började samtidigt så han hämtade mig. Efter det så åkte jag in till stan för att leta efter en present till Chloé. Sprang på babymama och prinsessan och gick runt lite med dem också. Stressade hem till föräldrarna för thaimat följt av bubbel och sena födelsedagspresenter. Fick ännu mer lyrik, bland annat John Keats. Sen gjorde jag mig i ordning lite snabbt (jeansshorts, ljusrosa sidenskjorta, svart kavaj, killerheals och Jimmy Choo väska.)

Mötte upp Chloé för en drink på Sturecompagniet. Avrundade dock tidigt. Gick med lätta och lyckliga steg i ett sommar-Sthlm som lever. Jag kände att jag trivs med mitt liv, som är trassligt och långt ifrån perfekt, men det är ungt och hoppfullt och har precis börjat. Jag har flera fantastiska vänner och roliga saker att göra. Min vän och gitarrist är tillbaka i stan (vi lirade lite i en park i måndags) och världens bästa säsong för att njuta, leka och uppleva är igång nu. Och någon dag kommer jag att träffa min stora kärlek, men innan dess kommer mitt hjärta hinna gå sönder tusen gånger till, hitta nya bitar som ersätter de gamla och har jag tur kommer jag någonstans längs vägen att bli den där tjejen, som min perfekta kille, kommer tycka är helt underbar precis som hon är.

Idag tog jag tåget ut till mormor på landet, jag har hållt på i trädgården, sprungit runt och vattnat rhododendron-buskarna, planterat blekrosa dahlior och fått ännu mer presenter. Efter det fixade jag den sista presenten till Chloé och mötte upp Minnie och en killkompis till oss som landade igår från Irland. Han ska bo här ett tag, hittar han ett jobb blir det kanske ännu längre. Vi satt i en park och pratade om livet innan vi rörde oss mot stammis-stället där Minnie ska jobba ikväll. Carolina kom dit, så hon och jag tog en liten promenix på söder, och köpte mackor och smoothies från en eko-shop på Söder, satte oss på en bänk och åt middag. Tog en drink, och nu är jag hemma och lyssnar på mjuk musik, vilket är som svala smekningar efter en lång dag med en massa spring. Ska vara duktig idag, för imorgon ska vi fira C!

Och hör ni, jag saknar J (hela, hela tiden), och jag saknar verkligen N och allt det vackra, fina, speciella som vi hade nyss, men för någon vecka sedan så kände jag hur det var att sakna mig själv, och det tänker jag fan inte göra. Inte för någon kille. Jag var ledsen, och orolig och nervös hela tiden, ifrågasatte vem jag är och borde vara, och kände mig så otroligt jävla vilsen, med två personer som förut kändes som hemma. Och jag gör inte det igen.

01.23

T: Varför flyttar inte J bara in hos dig?
K: Nej, gud nej! (skrattar nervöst) Det skulle aldrig fungera! (tittar panikslaget på J, för att få medhåll, och se hans lika stressade reaktion, men mest för att visa att jag absolut inte, aldrig någonsin har tänkt tanken) (men det har jag ju såklart gjort, säkert hundra gånger.)
J: Varför skulle det inte göra det? Frågar han istället, och ler så otroligt fint.

what a lovely way to burn.

Fort, fort, fort snurrar allt. Hinner knappt andas. Har, efter den senaste tidens ångest och tveksamhet, omedvetet (?) backat från N. Jag saknar honom men jag orkar liksom inte känna saker för någon om jag inte får känna hur mycket eller lite jag vill. När varje dag går ut på att jag måste trippa på tå runt hans känslor så att han inte ska bli rädd och få panik, eller kärleksfullt spela med i hans drömtillvaro så att han inte känner sig oälskad. Och då saknar han mig såklart, när jag backar. Fan hörni flicks, män börjar kännas som rätt så enkla varelser ändå.

Jag springer runt och gör alldeles för mycket, och sover i princip ingenting. Inte för att jag gör en massa utan för att jag inte kan. Mina sömntabletter hjälper inte och jag har sovit 20 minuter de senaste tre nätterna. Vet inte vad jag går på just nu. I måndags kom J och en gemensam jobbarkompis över, lite spontant. Vi drack vin, whiskey och tequila till tre på morgonen och hade allsång. Trevligt då, mindre fantastiskt dagen efter när jag skulle jobba. Men det var lika bra, kunde ändå inte sova.

Idag har jag jobbat sedan 8, för att sedan hämta upp prinsessan C så fort jag slutat. Efter matlagning, ankmatning, lekparkshäng med rutschkane-åk och provsittning av alla gungor inom sikte, väldigt mycket skratt och kärlek, så har liten åkt hem med sin mamma och pappa. Världens sötaste gladaste spralligaste tjej. Nu ska jag, kanske, äntligen, få sova lite innan det är dags för en till heldag.

Dagens finaste? Att komma hem och se det där paraplyet med Kungliga Operans logga på, som någon kund glömt, och som jag suktat efter, stå lutat mot min ytterdörr. Älskar känslan av hans närvaro. En bukett rosor skulle inte kunna gjort mig mer glad. Bara att veta att för en kvart sedan så stod min älskling här, det gör mig lycklig. Han får gärna lämna spår i hela min lägenhet, för han finns i och över hela mig.

mitt favoritslut på dagen.

God kväll mina vänner. Igår var väldigt mysigt, god mat och fina människor. Jag fick jättefina presenter, och drack en massa drinks, fick efterrätt on the house och sånt. Dansade lite innan min älskade sjukling J hämtade mig och alla mina paket. Vi åkte hem och myste till halv 5 imorse, innan jag somnade i mitt söta sovrum, som doftar vita rosor och vita kamelior. Jag älskar verkligen den pojken. Jag är bara så otroligt rädd att han kanske inte kommer våga, eller vilja, älska mig igen. Jag saknar hans kärlek och allt vi brukade vara. Nu för tiden så pussar han mig mest på pannan och skrattar bort mina fina ord. Jag skulle så fruktansvärt gärna säga att jag fortf vill ha honom, att jag tänker tro på oss och göra allt jag kan för att det ska fungera. Men jag tror att jag bara kommer att få tystnad till svar. Och det kommer eka i mitt hjärta, med en tomhet som gör ont. Så jag ger honom det jag kan och får, och hoppas att det kanske kan nå fram till oss, och allt vi haft. Allt vi är.

Lördag, sol, födelsedagsfirande numero dos och så.

Idag är det lördag och hela stockholm ligger ute i solen eller laddar inför en fantastisk storstadskväll! Jag har redan avslutat mitt hamnen-häng med läsning och grästuggande, och ska strax ta ett bad. Ikväll inviger jag mina nya klackar, och slänger på mig någon klänning (helst något som täcker de två fruktansvärda insektsbett jag har fått på axeln och på bröstet. Är superallergisk så det ser rätt illa ut). I övrigt har jag börjat bli brun och ser fram emot att måla mina tånaglar chockrosa, så som sig bör under sommaren.

Ikväll har vi en gemensam "hej då Ida-åker till Israel på obestämd tid middag", samt födelsedagsfirande för lilla moi! Vi kommer att äta tapas på La Cucharacha, och vi är ett gäng på nästan 15 personer. N ville titta förbi sedan, och vem vet, efter några margaritas kanske jag vill det. Annars ser jag mest fram emot girltalk och salsa! Nu håller vi tummarna för att jag slipper känslomässiga, eller andra irriterande, moln på min himmel denna vackra sommardag.

Var ute en sväng med Minnie igår, och bara av att titta sig omkring så inser man hur mycket män det faktiskt finns i den här staden. Och det är sommar. Det ni.

Demimonde B-day och annat fint.

Hej älsklingar! Jag fyllde år igår! Senaste dagarna har jag mest legat i solen och inte gjort någonting vettigt alls. Igår började med lunch ute på fina Djurgården med familjen. Vi satt utomhus på Ulla Winbladh, jag åt gödkalv och  vårprimörer. Till det drack jag en underbar pinot noir (börjar starkt luta åt att det är min favoritdruva).Efter det avslutade vi med lite glass. Jag mötte upp Minnie m fl på Söder där jag fortsatte dricka vin. Hon gav mig långstjälkade vita rosor, vilket är mina favoriter, och ett presentkort på en regndroppsmassage. Blev väldigt, väldigt glad. Fina vännen. Vid 19.00 mötte jag upp Ida vid Kulturhuset, vi såg Tartuffe på Stora scenen (fransk komedi, Moliere, väldigt Kameliaflickan-aktig dekor och kostym), följt av en sen middag och ännu mer vin på stammisbaren. Jag hade med andra ord en jättefin födelsedag, helt utan kärleksobjekt som störde. Saknade kanske en liten födelsedagskyss som avslutning på det hela, men tror det var lika bra att jag fick en dag helt fri från allt det. Känns som att män mest innebär huvudvärk nu för tiden.

På lördag fortsätter jag att fira, och mina presenter från familjen får jag först på onsdag nästa vecka, då jag var på språng hela dagen igår, och de flyger till södra Tyskland idag. Vad ska jag hitta på idag då? Tänkte äta lite frukost till en film, och sedan dra till Humlegården och hänga i solen med lite flicks. Helt okej start på långhelgen med andra ord.

Vad gör ni? Är ni utomhus och njuter? You should be!