söker orden för att röra vid ett hjärta, men svarta streck på vita papper blir så väldigt svarta.

Ännu en nästintill perfekt kväll, med en nästintill perfekt man. Och ändå är inget som det ska. Har lyssnat på två fantastiskt duktiga si/so tjejer, i ett ljummet Stockholm, med en mjuk filt runt mina bara ben och flera koppar varmt te. Skrattat och fått prata musik med underbara människor, haft hans helt och hållet, fullkomligt, totalt perfekta hand i min.

Gått genom en stad i sommarpuls, känt mig nykär på en nattbio (jag skulle kunna fortsätta förälska mig i dig, om och om igen, om du lät mig) och åkt hem med den ljumma kvällsluften genom ett öppet fönster. Tänkt att jag helst av allt vill somna på din arm, och att vi nästan varit lyckliga igen.

Nu kan jag inte sova. Jag ligger vaken och försöker skriva sånger som betyder något, hitta en känsla att våga hålla fast vid. Det enda svåra när man lyssnar på andras musik är att man börjar undra vad fan man själv menar med sina texter och om melodierna ens i närheten uttrycker det man tror sig känna.

Bisous.