Packad och klar för "landet," det vill säga huset i sydtyskland, vid vinfält och omringat av de berg som Alperna mynnar ut i. Jag kommer inte ha tillgång till telefon eller dator. Bara jag och mina tusen tankar. Åker dit med ett krossat hjärta på alla sätt och vis. Kommer nog hem likadan. Jag ska sova, sova, sova. Läsa min nya hög med böcker, träna, äta lagom nyttigt. Och jag ska gråta så mycket jag kan, för himlen vet att jag behöver det. Och jag ska försöka fundera ut vad som hänt, få perspektiv på allt och komma på hur jag ska ta mig själv från den här punkten, till en plats som inte gör lika ont. Önska mig lycka till.
När jag kommer hem har jag en veckas semester kvar, innan jag måste möta J på jobbet igen. En vecka att fly från mig själv, och gömma mig bakom illusionen av ett liv i lycka. Fan vad miserabel jag är.
Ta hand om er mina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar