Vi kompromissade och han kom över och nattade mig. Dvs, värmde min nedkylda kropp, lyssnade på mitt sömnigt druckna svammel, och kysste mig godnatt.
Söndagsmys för mig är oftast förknippat med någon utställning, och idag så åkte vi ut till Thielska. Pappa ville titta på Liljefors (som för mig är ganska intetsägande; grästuvor med en fågel som leker kurragömma är inte riktigt min grej), vilket är en av hans favoriter. Och jag kan förstå varför hans typ av konstnärsskap har betydelse, men jag kan inte känna det. Alls. Papi är för övrigt väldigt förtjust i just Thielska, vilket jag försöker få grepp om. Det som jag tycker mest om är att man märker att det är ett hus som är byggt för konsten. Och det är fint att gå runt och lära känna en samling målningar som alla verkat vara älskade. Herr Ernst Thiel var finansman, mecenat och vän till många stora konstnärer och den personliga relationen till verken, men framför allt människorna bakom, syns överallt. Vad tyckte jag bäst om då? Munch (såklart), alla skisser av Zorn (underbara älskade folkliga Zorn, tycker dock mest om hans tidigare verk), det lilla familjära Carl Larson rummet, och de mörkare kvällsmålningarna av Eugéne Jansson, som genast för tankarna till en slags svensk van Gogh ("Starry night" men ännu mer "Starry night over the rhone) och så slog mitt lilla prerafaelit-hjärta lite fortare när jag såg Richard Berghs "Riddaren och jungfrun", där både motiv och palett förde tankarna till Millais, Rossetti, Hughes och Waterhouse, även om tekniken är något mer modern.
I det Thielska "Munch-rummet" finns även några av Strindbergs råa landskap, som känns mer som självporträtt av en stor skribent, än verk av en stor konstnär, och de underbart spöklika "flickporträtten" av Eugéne Carrière, samt den stora målningen "Fem porträtt" av Vilhelm Hammershoi (hittar inget danskt ö på tangentbordet) i samma anda.
Vi fikade i stan (för att Thielskas sämsta sida är det café som är beläget i ett litet klaustrofobiskt och kaklat rum, där varje klirr och sorl amplifieras med tio, då är en fikastund på prins Eugen defintivt att föredra, vilket är överraskade mysigt för ett museum-café) och åt sedan middag (tapas). Jag köpte även en såndär "osynlig" bokhylla på Designtorget som hypats så mycket senaste månaderna i svenska inredningsmagasin och lite underkläder. Köper nya spetstrosor varje månad, det svämmar nästan över här hemma. Om jag har någon fetisch är det nog den. Och böcker såklart, men några stycken får man iaf undan nu med nya hyllan. Är den superfin så blir det nog en eller två till.
Ska hem till föräldrarna nu och kolla lite Seinfeld, men tittar in igen lite senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar