- Jag är trött.
- Men jag fryser.
- Jag är trött.
- Men jag fryser jättemycket.
- Okej, jag är där om 5.
Lägger mig i hans armar och hela världen känns bättre, som den ska vara, i alla fall för en liten stund. En kvart för att vara mer exakt. Sen tänker han åka hem. Och jag bryr mig inte, en kvart är bättre än ingenting.
- Blev det många glas rödvin eller? Du luktar som min mamma när hon släppt loss och haft en "tjejkväll" med sina vänninor.
- Snällt. Bra att du tänker på din mamma just nu.
- Syftade väl mer på rödvinslukten än min mamma, men okej.
Sedan pratar han om en massa saker som jag skiter fullständigt i. Jag protesterar och kommer med invändningar han inte hör, innan jag struntar i att lyssna istället. Gör ofta så när jag är med honom.
- Kan inte du snälla bara vara tyst istället...
- Nej, jag vill prata.
- Men du säger ju ingenting intressant.
- Och? Lyssna istället.
- Nej, för tiden går, och jag vill bara känna dig, och ligga här, och vara tyst med dig...
- Du kan få prata istället. Vad bråkade du och N om?
- Det är inte viktigt.
- Jag var under uppfattningen att ni inte hördes så mycket längre.
- Vem tror du körde mig till Ikea och hjälpte mig fixa alla grejer?
- Är du seriös?
- Jepp. När du var borta.
- Jaha. Trevligt.
- Mm. Och jag träffade någon idag som älskar Oscar Wilde. Och som skriver. Som är litterär.
- Till skillnad från mig då eller?
- Ja, du är ingenting som jag är.
- Varför ligger inte han här istället för mig då?
- Vad fan menar du med det?
- Ja, låter ju som att ni är själsfränder.
- Men nej.
- Jo. Så varför är jag här istället för honom?
- För att jag somnar hellre ensam, eller med dig, än med någon annan.
Med det svaret är han äntligen tyst, stryker mitt hår och blundar. Jag har dock, i mitt lätt berusade tillstånd, lyckats höra ett spår svartsjuka i hans röst, för ovanlighetens skull. Omogen och småfull som jag är så kan jag inte motstå att ta upp den beryktade N, igen.
- Förresten! N säger att man visst kan odla vallmo och inte bara raps runt Stockholm, för det har tydligen ändå en rätt hyfsad bördighetsgrad, N kan sånt för han har läst en massa om trädgårdsskötsel, och jordtyper och...
- Men jag skiter väl för fan i vad den där jävla N har sagt om dina framtida lantbruksplaner?
- Du sade att det inte gick. I Sverige.
- Ja men vad tur att du har N då.
- Tänker du inte kyssa mig snart?
- Nej. Det tänker jag inte.
- Säg inte så.
- Okej.
- När ska du kyssa mig då?
- Sen.
- Nu.
- Sen.
- Nu.
Och han kysser mig, men bara tre gånger utav de fem han lovat mig och sedan går han bestämt och skadeglatt därifrån. När han står i hallen så sätter jag mig upp och stirrar på honom med barnslig irritation.
- Jag ska aldrig mer be dig kyssa mig!
Varpå han bara skrattar, för även om vi är fullkomligt omedvetna om hur fan vi ser på varandra och det vi har, så vet vi exakt var vi har varandra fysiskt.
- Lycka till. Och jag har stannat i en timme, vi sade en kvart. Det jämnar ut sig.
- Äh! Du är hopplös! Gå bara!
Och så vänder jag ryggen mot människan och drar täcket över huvudet. Men när jag somnar så är det med känslan av hans armar, och i en säng fylld av hans kroppsvärme. Jag sover lugnt och tryggt, även fast det bara är med tre kyssar på mina läppar, istället för fem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar