Pt. I
Egentligen så tycker jag inte om honom. Men jag tycker om att vara med honom. Det är något med honom, som gör att jag vill ha honom i närheten. Jag kan inte vara i hans närhet, utan att vi kysser varandra. Det finns nästan inga ord, bara kyssar. Jag vill frysa och ligga i hans armar, och känna hans kroppsvärme. Ha hans haka mot mitt huvud, och hans ljumma läppar mot min panna. När han trasslar in sina händer i mitt hår och andas in mig så vill jag stanna där han är. Jag biter mig i läppen när jag hör på hans andetag att han nästan somnat så att jag inte ska väcka honom med mina. Och när det är alldeles för sent eller alldeles för tidigt, så ligger jag så stilla jag kan så att han inte ska komma på att det är dags att gå. När han är i mig, håller jag fast honom med mina ben, jag har ena handen runt hans nacke, och den andra djupt fastnaglad i hans rygg. Jag andas mot hans hals och viskar i hans öra hur mycket jag vill ha honom, bönar och ber om mer, med tårar i ögonen för att han känns så bra. Och efteråt när vi ligger nära varandra, utmattade, så skrattar jag och kysser hans genomsvettiga kropp, rör vid honom och vill ha honom igen. Vi duschar och smeker varandra, kysser och suckar lyckligt. När jag somnar är det på hans arm, han håller min hand och jag kysser tacksamt hans. - Det finns alltid kroppsdelar att kyssa. I mitt sista vakna ögonblick hinner jag le åt hur han lagt sig så att vi ligger hopkurade på en tredjedel av sängen, hur han envisas med att ligga på samma kudde och under samma täcke som mig, och hur han halvsovandes, omedvetet pussar mig på huvudet. Men jag tycker inte om honom. Inte egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar