Nyss kommit hem från Ikea. Var där med N, som är min absoluta drömkille. Hälsosam, principfast, godhjärtad. Enorma hjältekomplex och så outhärdligt attraktiv. Men jag tänkte mest skadeglada tankar om att nu blir J sårad för att jag åkte dit med någon annan. Vilket jag vill. Han är så avslappnat oberörd när det gäller allt att jag bara vill slå honom ibland. Om det här är en liten liten tagg i hans tankegångar, en knappt märkbar känslomässigt bitchslap - so be it. Så länge han kommit över det om någon månad, för då behöver jag åka dit igen.
Köpte en arbetsbänk/sidobord i vitt till mitt lilla lilla lantliga kök och en massa småsaker. Nu är det bara lite som fattas i köket. En korg att ställa vinflaskor i och en ljusgrön matta.
Ang. N. Det är knepigt. Men ändå inte. Jag har brytt mig jättemycket, varit nästintill förälskad i killen. Men just nu orkar jag inte försöka. Det är vad det är. Skulle jag behöva välja vem jag ska skaffa barn med nu, så skulle jag definitivt välja honom. Han är perfekt. Jag orkar bara inte riva hans murar, och be honom att få komma in, när jag själv är så långt ifrån att vara vad jag vill vara, och måste vara, för att klara av en riktig relation. Då låter jag det hellre vara. Och våra telefonsamtal på 4-9 timmar i veckan känns inte helt fel heller.
Dagens bästa: Hur mycket värmer det inte, att se en bredaxlad, vältränad, lång, riktigt manlig kille, rodna?Herregud vad fin han är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar