"37,8"

Så mörkt, så kallt
och inga svävande lågor
kan lätta mitt hjärta i natt.
Din kropp bränns
men du känns inte alls.
Inte i natt, i natt.
Bläcket rinner
längs väggarna
suddar ut alla ord
jag trodde var mina
var tog alla ljusa vita papper vägen?
Hur ska jag släcka min ångest
när skuggorna gömmer ljuset
och skymmer morgonen
Det är så mörkt, så kallt.
För min säng är en plats där jag faller,
och sakta kryper in i mig själv.
Så vilken sång, ska bryta igenom
minnenas demoner, och rädslan för nuet,
med löften om bleka gryningstimmar
där gyllene värme går över golvet
och lägger sig på min hud?
Här och nu, finns bara jag och du.
Det är så mörkt och kallt.
Och fast du håller så hårt du kan
så ser jag ändå allt det onda,
på mina läppar vilar ord
som aldrig borde blivit skrivna
och jag kan inte sjunga för oss.