I snart mer än 2 års tid så har jag haft samtal från okänt nr, minst en gång i veckan, ibland flera. Personen i fråga är tyst, jag hinner säga "hallåå?" och sedan följer ytterligare en paus av tystnad, innan personen lägger på. Ibland byts mitt "hallåå" ut mot saker så som "hej, hej hur mår du, jag mår bra" och "sluta ringa mig, seriöst." Men min personliga favorit är när jag får ett totalt psykbryt och skriker "låt mig vara ditt jävla as, jag är så jävla trött på dig, sluta sluta sluta!" Tidigare svarade jag ändå, och försökte ha alla andra okända nr (jobbet och familjen t.ex) in mind, nu undviker jag det istället helt.
Och varför byter jag inte nummer bara, undrar ni då? Jag har två anledningar till det. Den ena är att jag av någon anledning vägrar spara folks nummer. Min telefonbok innehåller kanske 15 kontakter. Killars nummer, bortsett från nära vänner, sparar jag i regel aldrig, aldrig, aldrig. Jag resonerar som så, att om de vill och tänker vara en aktiv del av mitt liv, så kommer numret att finnas bland sms, senaste samtal osv. Slutar de bry sig, försvinner de automatiskt. Som om de aldrig fanns. Jag slipper ansträngningen att radera dem ur mitt liv. (Men det gör jag ändå ibland, när jag är upprörd och dramatisk så raderar jag all historik som rör personen, för att ångra mig en timme senare och behöva hitta numret på eniro.) I alla fall. Det gör alltså att det finns en uppsjö av personer, vars nummer jag inte har, men som troligtvis har mitt.
Den andra är den viktigaste. Att jag inte borde behöva ändra på mitt nummer, på grund av att någon annan människa bestämt sig för att vara jobbig. Känns som att personen vinner då. Så istället svarar jag inte. Jag har dock tre nya nummer liggande här hemma om det skulle bli för mycket. Men jag är ganska härdad, med min livsbakgrund så krävs det ganska mycket mer än tvångsmässiga hetsringningar från någon instabil person för att jag ska bli berörd. Det enda som stör är tanken på att det kan vara den där personen. Jag borde fixat skyddad identitet while I could. Men man kan ju alltid sova med en kniv bredvid sängen.Tro mig, det fungerar också.
Och ang. männen och det här med att jag inte sparar deras nr. Jag memorerar de två sista siffrorna (tre sista om det två sista redan är "upptagna") istället. Jättelogiskt, jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar