Mitt hem luktar liljor, pioner och lövkojor. Det är försommar utanför mitt fönster, men kallt i hjärtat.
Igår var jag på ännu en dejt. Vi gick till Fotografiska och jag tittade på sagobilder av Helena Blomqvist. (Du hade pekat på räven som dök upp här och där bland flickorna i vita spetsklänningar, och förstått varför kaniner som håller hand med lockiga små gör mig lycklig ända in i hjärtat.) Sedan promenerade vi genom ett varmt sommar Stockholm (när blev allt så grönt egentligen?) och håller hand som om vi hör ihop. Det gör vi inte. När vi sitter på den där båten och fikar så stirrar jag in i horisonten tusen gånger mer än vanligt, men han ser inte det, för han bryr sig inte. Han är vältränad, tråkig och lättstött. Han trycker upp mig mot en mur och kör ned tungan i halsen på mig. Och sedan skrattar han bara. Jag säger att jag inte gillar att kyssas (men med dig var kyssarna vartannat andetag) och han lägger armarna i kors och ser sur ut. Han är inte vacker alls. När jag går hem säger jag att han får ha det bra, och sedan raderar jag vår sms-konversation.
Sedan går jag hem och duschar av mig doften av hans äckliga parfym som på något sätt har satt sig i mitt hår, byter till en annan klänning, börjar om min dag. Möter upp Friday och Minnie på Folkbaren. Umgås med favoritgubbarna (Minnies pappa O som alltid sitter och försöker förföra kvinnor vid bordet bredvid, flummigt estetiskt fantastiska farbror A, och herr B, en härligt självupptagen författare.) Vi dricker massvis med cava, och sedan går vi flickor vidare till stammisbaren. Vi dricker whiskey sours och umgås med en artist som är på g, och en producent som skriver till världstjärnor med en viss Idol-jurymedlem. Efter det, en sväng till ett nyöppnat ställe, där jag skriver våra namn med min läpp-penna, på varsin stol inne i champagnebaren när ingen tittar. Och sedan hem, för att sova bort allting igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar