om jag inte får ha dig så vill jag ha allihop.

Den här sommaren ska jag ha singel-sommar.

Ja, ni vet. Kasta flirtiga längtansfulla blickar efter män med mörkt lockigt hår, pojkar med smilgropar, vackert solbrända killar med båt, och blekt smala musiker. Kyssa vem jag vill, när jag vill. Det här är första sommaren på två år utan (tomma) löften, utan (underbara) måsten.

Jag tänker bara dricka cava, prosecco och champagne. Ha på mig klänningar varje dag. Ligga vid vattnet och läsa i ensamhet, äta jordgubbar och grilla i parker med folk skrattandes bredvid. Måla naglarna i aprikos och persika. Åka båt och känna att "herregud-vad-jag-är-fri."

Jag längtar och ser fram emot att vakna upp med någon efter en varm sommarkväll som jag bara tycker om, kravlöst och utan ångest, suddiga galna kvällar på Stockholms utomhusklubbar, ljumma nätter då livet slår emot en. Singel-sommar med massvis med män, som jag knappt kommer minnas när hösten kommer. Men jag kommer minnas hur mycket vi fnittrat, flickorna och jag, när vi pratat om dem, hur vi hånat sms:en, suktat efter blickarna, och blinkat konspiratoriskt åt varandra i baren när pojkarna vänt ryggen till.

Man hinner aldrig göra allt man vill, under sommaren. Och den går alltid för fort, hur man än bär sig åt. Men det spelar ingen roll. För man behöver bara några fantastiska kvällar, några minnen för livet. Och så lägger man dom i sin sommar-ask med alla andra underbara midsommaraftnar, nattbad, spelningar, och äventyr. Så ligger dom där, i evigt solsken, oändligt oförglömliga. Tillsammans blir alla små bitar den perfekta sommaren, och det är den vi värmer oss med under vintern.

Men nu, just nu, är det försommar och jag får kyssa vem jag vill.