Fina N.

N: Så vad tänker du göra?

K: Vad menar du?

N: Ska du fortsätta träffa folk eller satsa på J?

K: Du, här satsas det inte. Trodde jag hade förklarat för dig att jag inte är flickvänsmaterial?

N: Jag tycker du är flickvänsmaterial.

K: Nje. Han är i vilket fall som helst för känslomässigt introvert för att vara rätt för mig.

N: Vet han om det?

K: Tror han är medveten om att han är så.

N: Nej, har du sagt att du tänker fortsätta träffa killar?

K: Det finns inga löften N, inga krav. Han har inte bett mig om någonting. När det uppenbarar sig någon ny kommer jag vara ärlig med det. Och då får han ta ställning till det. Tror J förstår att jag kommer fortsätta som jag alltid gjort. Jag måste göra min grej, även om det börjar bli lite svårt, både för honom och mig. Måste tänka på det som är bäst för mig, i längden.

N: Vad är bäst för dig i längden?

K: ... att leva, älska, våga, skratta, drömma, vara, göra, välja - helhjärtat. Vara med någon som vill leva med mig, som vågar älska mig, välja mig, drömma med mig - helhjärtat.

N: Och du kan inte ha det med J för att? Varför mår du bra av att vara med honom om du inte kan se allt det där med honom?

K: När blev allting svart och vitt N? Vi vill inte samma saker, skulle aldrig kunna ha ett gemensamt liv, vara det som vi tror att vi vill ha. Jag mår bra för att jag är osminkad och ärlig, det är tryggt och varmt, jag behöver inte försöka vara mer, och jag känner mig inte förminskad. Men det är inte på riktigt, det är här i vår lilla påhittade värld.

N: Låter ganska på riktig, enligt mig.