Musikstil? Genre är sekundärt, det viktigaste är att den är välskriven och känns. Löjligt svar, men så är det. All musik har sina tillfällen. Mina första musikupptäckter (som därför alla lämnat spår) var nog Phil Collins, Frank Sinatra, Toni Braxton, The Corrs och Tracy Chapman.
Blir både svenskt (Melissa Horn, Lisa Nilsson, Patrik Isaksson, Uno Svenningson, Kent, svensk hiphop), rock (Mötley, Guns&Roses, RATM, Def Leppard) och country (Leann Rimes, Rascal Flatts, Patty Griffin, Keith Urban, Carrie Underwood) här hemma. Men mest jazzstandards á la Sinatra, Fitzgerald, Vaughn, Francis, Holiday, Cole.
Därtill en jävla massa melankoliska singer songwriters (Nora Jones, Sara Bareilles, Sarah Mclachlan, Nerina Pallot, Sarah Blasko, Ane Brun, Sophie Zelmani, Anouk, Regina Spektor, Chantal Kreviazuk, John Mayer, Amos Lee, Ry Cuming, James Morrison, Joshua Radin, Peter Cincotti, Paolo Nutini, Gavin Degraw, Jason Reeves, Damien Rice), manliga softrock band (Lifehouse, Paramore, The Script, Augustana, The Frey, The Calling, 30 seconds to mars), filmmusik och klassiskt (just nu mest Rachmaninov, Tchaikovskij, Moussorgski, Schubert).
Mina största, nutida, förebilder musikaliskt (fast egentligen textmässigt, jag är egentligen inte musiker, jag är en sångerska som skriver) är M Horn, Maria Mena, Missy Higgins, och A Fine Frenzy/Alison Sudol. De två sistnämnda håller jag så högt att jag faktiskt köper deras skivor. Förstår ni? 2011, och jag köper deras cd skivor. Det ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar