Jag tänkte skriva om varför jag inte verkar bli klar med honom. Om det där som gör att vi kommer tillbaka till varandra. Det magnetiskt, elektriskt, frustrerande, självklara som vi har, och som gör att jag inte riktigt litar på mig själv med honom. Som gör att jag inte vet vad som skulle hända om han knackade på min dörr mitt i natten. Eller kanske är det att jag vet exakt vad som skulle hända, vad som alltid händer, och vad som tycks vara oundvikligt om vi är själva med varandra. Allt det tänkte jag skriva om.
Men just ikväll så känner jag inte så. Vissa dagar kan jag skaka av mig oss, och han sitter inte inuti på samma sätt som annars. Eller så gömmer jag kanske honom så långt in att han inte känns lika tydligt, för att det är enklare så. För att han är med någon som inte är jag, och för att jag ska få plats med någon som inte är han. Och så tänker jag att det kanske inte är så att vi är sådär speciella för varandra, att alla dessa tusen ord om kärlek, kanske har jag bara hittat på dom. Kanske vill jag bara känna så för att ha något att skriva om, de dagar och nätter då jag inte kan eller vill skriva om N. Men sedan tänker jag på innan N (för det fanns så mycket av mig och J, så väldigt många dagar och nätter, som bara var vi) och på allt jag skrev då. Och sedan tänker jag på att jag kanske kommer glömma J helt en dag, efter som att vi aldrig fick ha varandra på riktigt, men alltid minnas N.
Och det känns så konstigt. Låter konstigt i tanken, och ser konstigt ut på papper. För J var här först, en del är ännu helt och hållet hans och han är fortfarande kvar, om så bara litegrann. J är ju J. Och jag är ju jag. Men så kommer de här kvällarna då vi känns alldeles för långt borta, för att någonsin ha varit ens i närheten av på riktigt. Då jag tänker att en dag är vi ingenting för varandra, för att vi aldrig var tillräckligt när vi väl fanns. Sedan så tänker jag på om det är vad jag vill. Om det är vad han vill?
Nej, nu måste jag verkligen sluta tänka på det här, ringa och säga god natt till N, och sedan sova. För långa nätter slutar aldrig bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar