Det är det där med dina händer. Och mina. De är som gjorda för varandra.
Och allt det fina du säger, allt det vackra i din blick.
Men de där händerna. De är stora och starka och trygga.
De är lena och svala, men med förhårdnader från all träning.
De lugnar mig, som ingenting annat.
De är kärlek och sex, och närhet, men ändå frihet på samma gång.
När du väl är där, är du så nära, N. Så nära.
Men jag kommer ändå somna i min egen säng ikväll, för jag vet inte riktigt om jag borde somna med dig längre. Hur gärna jag än vill ligga där med din mjukt muskulösa kropp, hud mot hud, armar runt mig hela natten, kyssar mot det där stället bakom örat, precis där halsen börjar. Dina andetag i mitt hår, dina hjärtslag mot min rygg, och de där självklara älskade händerna inslingrade med mina små, så somnar jag här istället.
Jag kysser dina högra hand, varje liten millimeter, och dina handleder också, som jag tycker om minst lika mycket, och sedan kysser jag dig, mycket mindre än jag vill, och andas mot din hals alldeles för kort stund, och sedan säger jag god natt och går och lägger mig här. Utan dig.
Varför kan du inte bara välja mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar