Ska sova strax, fruktansvärt tidig jobbdag imorgon. Har ätit vindruvor och päronmazariner som påminner lite om den där äppelkakan från NK som jag är så förtjust i, samt druckit ekologiskt vitt vaniljté från Finland som finaste Friday gett mig. Var som sagt på hennes spelning på Södra teatern i fredags, och herregud vilken variation av (duktiga) tjejer som spelade. Helt olika genrer, och Friday var helt underbart kompetent och rutinerad. Mycket stolt! Den enda andra som jag verkligen inspirerades av var en tjej som heter Ulrika Windolf. Hon ser ut som en mörkhårig porslinsdocka, och skriver väldigt fin Ane Brun-aktig musik. Vad som märks mest med henne är att hon, och resten av bandet, verkligen gillar sin musik, och har en superhärlig energi. Som vanligt, när jag gör sånt, så saknar jag min egen musik. Vill skriva och spela in! Och stå på scen. Borde egentligen bli avskräckt när jag ser talangfulla tjejer som gör fint arrangerad musik, är väldigt trygga i sitt artisteri, eller skriver låtar som är intelligenta och lite mer... creddiga. Det jag skriver är mycket mer avskalat, har verkligen jobbat med att skriva så enkelt som möjligt och inte snurra in mig i för långa texter. Skriver dessutom mest på svenska just nu, vilket nog kan få vissa saker att låta banala, när jag hellre skulle vilja att de uppfattas som nära in på och charmigt okomplicerade.
Jaha. Och vad vill jag säga med det här då. Att jag iaf är glad att han får mig att skriva. Att hur trassligt, rörigt, förvirrande jobbigt det än är med dessa män, så får de mig i alla fall att skriva. Både här på bloggen och alla dessa låttexter om kärlek.
Om ni vill se älskade Friday sjunga en låt från hennes första album (nya ute i januari) så kan ni klicka här: Frida Andersson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar