Jag är sjuk. De jävla halsmandlarna som vanligt. Så jag fryser eller kallsvettas, och klarar knappt av att äta. Jag orkar inte läsa i långa perioder för då får jag så fruktansvärt ont i huvudet. Jag är sjuk. Så jag gör ingenting fantastiskt, eller ens halvdant okej.
Jag äter inte middag på Duvel med ena bästa killkompisen, jag går inte på jazzspelning med Minnie, jag lunchar inte med S, kör inte spontan torsdags-utgång med Julina, vardagsshoppar inte med mamma, träffar inte mormor och dricker sherry, följer inte med vännerna på fotoutställning, tränar, eller gör någon av alla de andra sakerna man vill kunna göra.
Och N? Ja ni. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag är kär i den mannen, så otroligt förälskad, när han låter mig vara det. Men frågan är om han någonsin, verkligen, kommer låta mig vara det?
I övrigt är det höst, min första höst utan J på 2 år, Melissa Horn har släppt ett nytt album, och ja, jag är sjuk. Sist jag verkligen var sjuk, så satt J med mig på akuten i 5 timmar, skjutsade till sjukhus dagarna efter, köpte filmer och blåbärssoppa, höll om mig, kollade till mig, älskade med mig. Och fröken Horn kommer av någon anledning alltid att vara J för mig. Jag tror att jag precis, äntligen, har börjat bearbeta det. Att han är borta. Att det är över. Och det är bra, så bra. Men ändå. Så in i helvete jävla vemodigt, sorgligt, och ledsamt. Det är rätt. Men inte fan är det enkelt för det.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar