lördag 16 juli 2011

jag brukade göra dig lycklig.

Jag vet inte varför jag fortfarande tänker på dig när jag ska sova, eller låter mig själv tro att det skulle kunna finnas någon sorts framtid för oss. Känns som om det var alldeles för länge sedan som du såg det i mig. Vi känns så väldigt, otroligt, hjärtskärande långt borta. Och jag saknar allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar